Stormen över Göteborg och Sverige julen 1902 är ett av de mest omtalade ovädren under 1900-talet. Du kan läsa mer på SMHI:s hemsida via denna länk samt skildringen ur Göteborgs Aftonblad nedan.
”Juldagens förmiddag rådde solsken och vackert väder, som dock på middagen efterträddes af regn och rusk, samtidigt som blåsten började tilltaga allt mera. Framåt kvällen stormade det kraftigt från sydvest, men vinden drog sig framåt natten öfver till nordvest och växte så småningom till en af de svåraste orkaner, som gått öfver vårt land.
Örgryte nya kyrkas tornkors blåste ned och kolliderade i fallet mot tornklockan, som fick en så kraftig stöt, att den stannade. Korset, som var af tjockt gjutgods och ett par meter högt, gick i tusen bitar. Ett stycke af tornets gesims blef ock skadadt och ett af de med. glasmålning försedda fönstren krossades.
De fönsterrutor, som under stormen fingo skatta åt förgängelsen, voro otaliga. Glasbitarne formligen yrde omkring i luften — i sällskap med både möjliga och omöjliga projektiler för resten — och det saknades nog ej »drag» i åtskilliga lägenheter.
En del butiksrutor ströko också med. Ett större fotografiskåp i Arkad-passagen lossnade från sin plats och slungades mot en af Törnstenska butikens spegelglasrutor, som krossades. En af Henr. Ahlberg & Co skyltrutor förstördes likaledes.
En af Stora teaterns takprydnader störtade ned, i fallet ramponerande taket ganska betydligt En skorsten å Wijska huset lär äfvenledes ha ramlat.
En hel del gatulyktor blåste sönder och släcktes, sa att stora gatudelar lågo försänkta i mörker.
En mängd plank brötos ned, skyltar lösrycktes och bortfördes, flaggstänger knäcktes o. s. v.
Stadens planteringar hafva mycket illa handterata Ett stort träd å Bältespännareplatsen rycktes upp med rötterna, ett dito vid Fattighusån fläcktes sönder och kastades ner i ån, en stor fura i Slottsskogen blåste ned, en del granar likaså. Och öfverallt lågo i går massor af nedblåsta grenar, vittnande om den hårdhändta behandling orkanen underkastat träden.
I hamnen steg vattnet till en höjd, hvar till man knappast sett maken härstädes. Det blef formlig öfversvämning af de närmast hamnen liggande stadsdelarne. Vattnet steg så hastigt, att stora vattenmassor samlade sig, där man nyss förut kunnat gå torrskodd fram. I nästa ögonblick sjönk det emellertid undan igen, men så häftigt, att en af de vid tullhuset liggande ångarne blef hängande i sina förtöjningar. I nästa ögonblick kom floden tillbaka. Godset råkade i drift eller kastades af vindens och vattnets gemensamma kraft från sina platser. Stora järnplåtar slungades flera meter, tunnor och fat drefvos midt ut på platsen mellan tullhuset och Hertzska palatset, och en af de midt för Hamburg-ångarne stående tunga hytterna lemnade sin plats och syntes drifva på vattnet.
Under det denna öfversvämning var som våldsammast kunde ingen släppas öfver Hisingsbron. Vattnet var, särskildt på Hisingsidan, allt för högt.
Öfverallt i husen närmast hamnen trängde vattnet in: I tullhuset, hvars tak delvis blåste bort och hvars glastak öfver gården krossades, hade man svårt för att skydda godset När vaktombyte skulle ske på natten kunde vaktmästarne icke taga den vanliga vägen ut utan måste krypa genom ett fönster ut åt gården för att därifrån praktisera sig gårdsvägen ut
I butikerna vid hamnen skadade det inträngande vattnet åtskilliga varor af olika slag.
De på Karl Johansgatans norra sida belägna husen sköljdes af vattnet, som stigit ända dit upp. De i husen boende hade ljus tända och vistades uppe hela natten, alldeles som under svårt åskväder.
För öfrigt skulle ej heller åskan saknas i denna elementernas fasaväckande lek. Vid half 1-tiden upplystes firmanetet af intensiva blixtar, följda af åskknallar.
Något senare ljöd brandluren. Eldslågor hade nämligen observerats slå upp från taket till huset nr 6 östra Hamngatan. De elektriska ljusledningar, som äro dragna öfver taket, hade genom stormen råkat i beröring med takplåten, hvarigenom kontakt uppstått och taket fattat eld. Stora flammor slogo några minuter ut från taket, och den våldsamma blåsten gjorde situationen för en stund hotande. Emellertid lyckades det brandmanskapet att snart afvärja eldfaran, sedan några af stormen delvis lösryckta plåtar aflägsnats.
Äfven på andra ställen syntes eldflammor, orsakade af elektriska kablar, som kommit i beröring med taken. För säkerhets skull afstängdes också vid tvåtiden alla elektriska ledningar i staden.
En mängd telefonlinier inom staden blefvo otjänstbara. Hvad förbindelseledningarna beträffar gjordes de klara under gårdagen. Nästan hela styrkan telefonarbetare tjänstgjorde i går.
Flere af de vid kajerna liggande fartygen sleto sina förtöjningar. Öfverallt hölls sjövakt En mängd pråmar sänktes, hvaraf en del lastade med kol, svafvel och framförallt pitprops. Af denna senare drefs en massa i land eller in i Rosenlundskanalen, genom hvilken den sedan fortsatte ända bort till Vallgrafven. I går morse lär vederbörande renhållningsman ha uppsamlat lasstals med strand gods.
Gullbergsåns och Säfveåns utlopp hade af stormen förenats till en ganska stor sjö, som sträckte sig ända upp till Olskrokens järnvägsstation. Pråmar och stora isflak hade kastats upp på åkrarna.
Ångaren »Freja», som låg vid Eriksbergs varf, slet sina kettingar och gick till motsatta sidan af strömmen, där den kolliderade och något skadade en seglare, hvarefter den fastnade i pålvirket vid Bratts brädupplag. Flera af de ute på revieret förankrade fartygen, såsom »Ida», »Torrhamn», »Frogner», »Dristig» m. fl., råkade äfvenledes i drift, men undgingo allvarligare skador. Kanalångaren »Thetis», som låg för ankar å Elfshorgsfjorden, dref på land utanför Käringberget. Efter ihärdigt arbete under hela gårdagen lyckades det slutligen för Röda bolagets bergningsångare att sent i går afton få »Thetis» af grundet, hvarpå den bogserades till och förtöjdes vid Eriksbergs mek .verkstad.
Flottans nybyggda ballongfartyg, som nyligen lagts i vinterkvarter vid Nya Varfvet, dref för sina ankaren på land
och fick några plåtar bucklade samt rodret skadadt Med tillhjälp af »Svensksunds» manskap fördes ballongfartyget in till Lindholmens verkstad.
Tullpersonalen vid Klippan beredde sig en gång på natten, när vattnet stod som högst och stormen rasade som häftigast, att lemna sitt vaktrum, då de fruktadeatt bli dränkta. Båten — ty bryggan kunde ej passeras, enär den stod under vatten — gjordes t o. m. redo i detta-syfte.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 27 december 1902)
Bilden i sidhuvudet är hämtad från SMHI.