”På planen framför Götabergsskolan vimlar det av pojkar och flickor i 16–25-årsåldern. Somliga gå arm i arm, andra leka någon mystisk parkbollslek och andra åter göra allt för att knycka bollen ifrån dem. Nedför trapporna kommer den ene efter den andre ramlande med buller och bång. Och här i denna massa ska vi finna en särskild herre, som skall visa oss omkring och vi veta inte huru han ser ut eller hur han är klädd eller någonting om honom. Under 10 minuters tid fråga vi varenda gymnast vi möta om han heter Andersson eller om han kan ta rätt på någon som heter Andersson, och efter en stund ha vi ett helt regemente ute på spaning efter herr Andersson. Vi klättra försiktigt uppför trapporna och titta åt alla håll för att vår man inte skall undslippa oss. I första korridoren se vi en pojke ’framåt nedåt bööj’ över ett tvättställ, energiskt gnidande en tillrufsad kaluffs. Skjortärmarna uppkavlade, av tvål glänsande ansikte, en bild av hur själen fullständigt kan gå upp i arbetet.

Hela tiden smäller det i dörrarna och den ena gruppen efter den andra drar pratande, rökande och skrattande förbi. Trevligt har man tydligen, om det än är lite trångt om saligheten. Det ligger en 20 st. i varje rum, i sängar ovanpå varandra.

En del av våra utsända offer komma tillbaka och rapportera: ’Inte funnen’, varpå vi traska ner igen och av rent misstag hitta vägen till kontoret där vi finna vår man. Med honom som ciceron går det upp för oss vilken enorm apparat det hela är. Över ett halvår har man hållit på med förarbeten så att allt skall gå i lås. 1,500 man är minsann inga småsaker. Då vi sågo alla kaffekittlar eller rättare sagt kaffecisterner baxnade vi rentav. De arma kockarna få hålla på från kl. 3 på natten till 10 på kvällen men se inte ledsna ut för det. De stora kokapparaterna se förresten dråpliga ut. På natten skulle man kunna ta dem för vilka spöken som helst.

Nere i ’matsalen’ pågår som bäst kaffedrickningen. Varje gruppledare får hämta en spann hos kockarna, så slår man sig ner vid borden och låter sig väl smaka. Det hela påminner osökt om regementslivet, mycket roligt att se på och troligtvis ännu roligare att vara med om.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 16 juni 1923)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Götabergsskolan.