”Stadens gäster ha kommit nu. Vi mena utlänningen och landsorten, som Svea Brunius lovat hyresmadammerna i Masthugget och Annedal. Det har varit lite oro i det lägret, men nu ha rman fått som man vill ha det. Familjemedlemmarna själva få hysa in sig i garderoberna och skafferiet, medan hemmansägare Lars Anders Johansson från Tofteby vräker sig i bästa utdragssoffan.

Gatulivet är helt och hållet präglat av detta nya inslag. Sedan år tillbaka ha vi på vår morgonvandring mött: biträdet i mjölkaffären på Majorsgatan, flickan från blomsterhandeln vid Linnégatan och en herre med mustascher som troligen har cigarrbod på Vegagatan. Vi ha blinkat åt varandra så där helt diskret till tecken på samförstånd: nu börjar det lilla hälsicket igen. Det har varit trösterikt att veta i de svåra stunderna, att biträdet i mjölkaffären och flickan i blomsterhandeln ha nog haft det knogigt, dom också.

Men nu? Man hinner inte utanför dörren, förrän man möter en familj med snygga, om ock ej kontinentalt skurna gångkläder. Karavanen hedar sin gång, och äldste medlemmen stiger försiktigt fram och frågar efter Slottsparken samt pressar sig i nästa ögonblick tätt inpå husväggen på grund av en bilsignal från andra sidan gatan. Sedan vi upplyst om vägen till Slottsskogen, kommer en undersätsig herre med envist utseende och frågar efter Trädgårdsföreningen. Hans sjongande dialekt stämplar honom genast såsom stammande från vårt östra grannland. En dansk frågar efter Lorensberg och en norsk gut efter Långedrag och en känd typ i smala byxor, bredbrättad filthatt och glasögon med svarta hornbågar vill veta vägen till Hotel Atlantic. Och allt detta vid en tid på dygnet, då folk på gatorna bruka vara på vät till arbete. Jag glömmer bort både mjölkaffären och blomsterhandeln och den eventuella cigarrboden på Vegagatan.

Det lär vara lantbruken, som har dragit allt det här folket till stan. Erkännes också, att en stor del av gatornas publik förefaller en smula ovan vid trafiken och allt det andra storstadsmässiga, Göteborg har lagt sig till med för ögonblicket. Trafikkonstaplarna, som postera i snart sagt vartenda gathörn, göra succès i dubbel bemärkelse. De sköta sin sak bra – det är dock ett tämligen nytt område, och inte lätt. Belöningen består i en talrik publiks beundran. Hemmansägare Lars Anders Johansson från Tofteby har aldrig sett maken till styva karlar.

Jag tror att skånskan dominerar f.n. i Göteborg. Det trygga målet hör man var man går. Ståkhålmskan är även företrädd, och för resten finnas alla de andra dialekterna också, fastän de inte göra sig så bemärkta.

Hr Adelsohn hoppas att Göteborg skall se lika livligt ut för återstående delen av sommaren. Man får se. Kreatursmötet har emellertid hittills varit den största attraktionen i jubileumsstaden.

Herb.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 23 juni 1923)

Bilden i sidhuvudet är hämtad ur Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 23 juni 1923.