”Strax efter klockan tolv i natt skrämdes staden upp av en häftig eldsvåda som rasade nere vid Lilla Bommens hamn, närmare bestämt i magasinen i hörnet av Nils Ericsonsgatan och Gullbergs Strandgata. De väldiga rökmolnen och de flammande lågorna, som lyste upp omgivningen, gav intrycket av en verklig jättebrand, som på några minuter lockade stadens alla flanörer av bägge könen ned till hamnen. Lyckligtvis hade den förut på kvällen nog så starka blåsten avtagit, och tack vare brandkårens lika snabba som energiska ingripande förhindrades en bland de tätt byggda magasinen annars oundviklig katastrof.

Elden upptäcktes av en patrullerande hamnpolis, som slog alarm. Avdelningarna från huvudstationen, stadshuset, Olskroken och Majorna ryckte genast ut och infunno sig med vanlig snabbhet på brandplatsen. Strax efteråt anlände även flodsprutan. Inalles voro ett sextiotal brandsoldater från sex vagnar i arbete med sexton slangar, däribland sju från flodsprutan.

Till en början såg det föga allvarligt ut. Det brann då i en vägg tillhörande Gullstrands upplag med fodervaror. Men i nästa ögonblick var situationen helt och hållet förändrad, och elden slungades med jättekraft genom den ena magasinbyggnaden efter den andra. Lågorna och röken ökades med fruktansvärd hastighet. Magasinväggarna, som voro torra som fnöske, brunno intensivt, gnistor och flag yrde i luften, en intensiv hetta utstrålade.

Emellertid arbetade brandsoldaterna under ledning av brandchefen Ekstedt och vice brandchefen Kroon med sedvanlig energi. De karlar som bekämpade elden från Gullbergs Strandgata utförde här ett verkligt mästerverk i det de lyckades kuva lågorna, fast mängden av brännbara ämnen där var större än på övriga delar av brandplatsen. Eljes hade man god hjälp av en brandmur liksom träden på Nils Ericsonsgatan i sin ordning bidrog till att underlätta arbetet. En stund var även gamla bårhuset starkt hotat, och man tillkallade dess vaktmästare med tanke på att liket av den dagen förut överkörda kvinnan från Sävedalen låg därinne.

De väldiga vattenkaskaderna gjorde emellertid verkan, och särskilt lade man märke till den syndaflod älvvatten, som flodsprutan i tusentals liter slungade i den glödande eldhärden. Visserligen såg det länge ut, som om hela kvarteret skulle stryka med, och de detonationer, som i fyra eller fem repriser ljödo i eldbruset, verkade föga uppmuntrande. Det var bensinförråden i några här inställda automobiler och motorcyklar, som exploderade.  Likaså var det krångligt nog att bekämpa lågorna som rasade i foderupplagen i Fallenius & Lefflers magasin. Men vid 1-tiden kunde man anse det värsta överståndet och eftersläckningen började. Denna fortsatte bland de förkolnade ruinerna hela förmiddagen och torde ej kunna avslutas före kvällen.

I dag har man gjort ett första överslag över skadorna och det härjade området. De brända magasinen tillhörde Fallenius & Leffler, firma E.G. Berggren, Uggla & C:o, A.-B. Möbelträ, Lilla Edets pappersbruk och möjligen någon mera. Det mesta som förvarades i dessa firmors upplag har förstörts. Ännu är det för tidigt att ange värdet av skadorna men brandförsäkringssummorna för varorna torde tillsammans uppgå till omkring 100,000 kr. Ej heller är det bekant hur elden uppkommit. Undersökningen verkställdes i dag på förmiddagen av första polisdistriktet.

Vid ett besök på brandplatsen i dag på förmiddagen fann man stället kantat av skådelystna som tog förödelsen i betraktande. Det hela utgör ett beklämmande intryck med tusentals svedda bräder, pappersrullar, järnband och allsköns bråte simmande omkring i en verklig sjö, som brandkåren sprutat dit. Skeletten till några maskiner och ett par illa medfarna automobiler fullända tavlan. Vitklädda brandsoldater göra ett nästan lustigt intryck i det stora virrvarret av sot och smuts, så stor är kontrasten mellan deras blänkande uniformer och kaskar och smörjan runt omkring.

Överkonstapel Wahlström, som har utredningen om hand, kan för närvarande icke uppgiva någon som helst anledning till eldens uppkomst. Möjligen kan man räkna med kortslutning, då byggnaderna voro genomdragna med elektriska ledningar. De rykten om mordbrand, som från något håll spridits ut, ha sannolikt ingen grund.

Vice brandchefen Kroon framhåller att det enda anmärkningsvärda med denna eldsvåda, som var relativt lätt att få bukt med, är den oerhörda fart som elden tog och som för ett ögonblick gjorde situationen mycket svår att överblicka. Sedan man väl fått elden släckt i längan vid Nils Ericsonsgatan var det återstående arbetet snart utfört. Eftersläckningen torde dock draga betydligt ut på tiden.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 25 juni 1923)

Bilden i sidhuvudet är hämtad ur Göteborgs Aftonblad 25 juni 1923 och visar brandplatsen.