”Länge låg Slottsskogsgatan som en stadens utpost åt sydväst men den livliga byggnadsverksamheten på Kungsladugård de senare åren har flyttat stadsbebyggelsen ännu ett stycke längre ut i nämnda riktning. Sin betydelse för den södergående trafiken från Göteborgs västra stadsdelar har gatan emellerid inte förlorat, ty ännu så länge äro de nya, fina gatorna på Kungsladugård endast blindtarmar.

Först om några år komma de att taga upp konkurrensen på allvar och då blir Slottsskogsgatans öde beseglat. Lugn och fridfull ligger den i allmänhet redan nu, ännu fridfullare kommer den att ligga när de förbisserande bilarne på färd åt Säröhållet kunna taga bekvämare framkomstleder i anspråk.

Vid pingsttiden, när fruktträden blomma i de små trädgårdarne, då har Slottsskogsgatan sin stora tid. Då är den ett stycke ’Kungälvs gatan’ i Göteborg. Men liksom den idylliska småstaden vid Nordre älv har sina behag vid varje tid av året så är även Slottsskogsgatan när som helst värd att tagas i betraktande av dem, som älska det pittoreska. De gamla kåkarne efter densamma äro i flera fall mer än hundra år gamla och kunna nog berätta lite äldre Göteborgshistoria för den som har lust att höra på. Stadens minsta bostadshus är beläget vid den gatan och även de övriga kyffena gömma på minnen från den tiden, då Majorna var så gott som en liten stad för sig själv ute vid älvmynningen. Det är länge sedan Wallenberg i ’Min son på galejan’ gruffade på gatorna i Göteborgs förstäder men Slottsskogsgatan ger ännu i dag en föreställning om hur det då såg ut i Majorna med omgivningar.

Blomstertiden är förbi men ännu lysa slingerkrassens granna färger vandraren till mötes från Slottsskogsgatans husväggar. Snart skall dock höstvinden sopa rent i trädkronorna och de sista resterna av täppornas grönska vissna bort. I sommarens elfte timma har vår tecknare passat på att taga ovanstående bild.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 13 oktober 1923)

Bilden i sidhuvudet visar Slottsskogsgatan, hämtad ur Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 13 oktober 1923.