”Vill du, kära medmänniska, se en sann frihet i nutidens anda, så gör en rond genom vår väna stadsdel.

Om sommaren är en stor del af våra trottoarer befolkad af barnskaror, som med all energi gräfva hålor och fallgropar för vandringsmännen, och de hafva här och hvar lyckats tilltyga trottoarerna så, att man nästan har rättighet att bli en smula förvånad. Men då detta får pågå år efter år, vågar man ingenting säga, ty det är väl rätt, eftersom vederbörande icke gjort något för att hindra det. Stenkastning och bollekar florera också på gatorna, liksom vår förhoppningsfulla ungdom under denna sysselsättning upphäfver skyhöga skrän.

Om vintern åkes här kälke på nästan alla sluttande gator, och ve den vandrare, som icke ser väl upp och kan komma fort undan. Här om dagen, då så rikligt med snö föll, tog snöbollskastningen väldig fart. Bland annat samlade sig omkring ett halft tjog ungdomar på 15 à 20 vårar i minst hvartannat gatuhörn och bombarderade förbigående fruntimmer. Snöbollarne haglade som kulorna vid Gravelotte, och om de stackars fruntimren icke hade blåmärken på sin kropp och värk i hufvudet följande dag, så var det icke de ridderlige angriparens skull.

Jag vill visst icke förmena barn och ungdom att hafva roligt. Men andra böra också få lefva. De patrullerande poliskonstaplarne tyckas dock icke hafva denna uppfattning, ty de taga äfven ganska fridstörande upptåg helt omytligt och ingripa så godt som aldrig. Men är ordningsstadgan en annan och mindre sträng för denna stadsdel än för den öfriga staden?

Redbärget erbjuder numera kälkbackar och en god lekplan. Denna lär hafva kostat kommunen omkring 20- eller 25,000 kr. Vore det icke skäl att taga någon valuta för de här nedlagda pänningarna genom att förlägga sommarlekane dit och vinterlekarne till backarne däromkring? Så kunde vi få hafva våra gator och trottoarer i fred både vinter och sommar.

Vän af ordning.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 16 januari 1904)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta:Riddaregatan.