”Göteborg fullständigt utan telegraf- och telefonförbindelse utåt! Se där den öfverraskande underrättelse, som i går morse mötte göteborgare, då de hastade ut för att speja efter det allra nyaste från kriget (mellan Ryssland och Japan). Det fanns värkligen icke någon möjlighet att på nämnda kommunikationsleder uppnå förbindelse med världen utanför stadens hank och stör.

Den kolossala förödelse – hittills utan motstycke i sitt slag härstädes – hade orsakats af ett ymnigt snöfall, som ägt rum under nattens lopp. I stora flingor hade snön fallit, klibbat, halft mildväder som det varit, fast vid metalltrådarne, bildat riktiga små drifvor på dem, och så när vinden börjat framkalla svängningar ledt till det stoa kabelraset. Störtst hade detta varit vid Mosaiska församlingens kyrkogård och lokomotivstallarne. Här hade en galgstolpe, som uppbar stadens alla interurbana ledningar, blifvit bräckt, hvarigenom samtliga ledningar sprungit af.

Telegrafförbindelserna afbrytas.

Första rubbningen å linierna märktes å telegrafstationen vid 6-tiden på morgonen. Det var Stockholmsledningen som först mankerade. Slag i slag följde så det ena afbrottet efter det andra, och snart kom man ingenstans. Ungefär samtidigt fick man göra enahanda erfarenheter uppe hos grannarne, ’de nordiske’. Fel hade uppstått i alla deras ofvanjordsledningar till Marstrand.

Så fort ske kunde uppbådades alla tillgängliga krafter för att gripa värket an med reparation af de så omfattande skadorna. Förbi raseringsplatsen ute vid skansen Lejonet utlades sålunda fältkablar. Redan en stund efter middagen rapporterade direktör Ahlström, att detta arbete fullbordats och att man kunde börja att söka ’komma ur’. Vid half 2-tiden återknötos värkligen telegrafförbindelserna Göteborg–Newcastle och Göteborg–Fredricia. På dessa vägar får Göteborg t.v. dirigera all sin utländska telegraftrafik, såväl den till England och Frankrike som till Tyskland, Danmark och Norge.

Reparationsarbetet bedrefs alltjämt med om möjligt ökad intensitet, men trots detta lyckades man först en kvart efter 8 på aftonen via Nässjö åstadkomma förbindelse mellan Göteborg å ena sidan samt Stockholm och Malmö å den andra, på hvilken förbindelse den under dagens lopp hopade och redan förut delvis pr post till adress-stationerna afsända telegramkorresepondensen under nattens lopp framfördes.

Med Maölmö hade man tidigare under dagens lopp fått förbindelse pr järnvägstelegraf till och från Bärgslagernas station, hvilken i sin tur emellertid genom fel å det lokala telefonnätet beröfvats all telefonförbindelse med staden. Per järnvägstelegraf kunde man vidare i går afton komma till Falköping.

Rubbningarne i telefonnätet.

Den som i går sökte sätta sig i förbindelse med yttervärlden fick snart erfara att den chansen var försvinnande ringa mot vanligheten. Nästan hvarje nummer man begärde fick man af telefonfröken det beskedet att ledningen var sönder. Det var ock en manspillan bland telefontrådarne som söker sin like. Telefonvärket förklarar att på tio år icke sammanlagt så många ledningar varit afbrutna inom staden som nu. Af stadens omkring 7,000 ledningar beräknar man att öfver 3,000 äro i olag. Visserligen äro icke alla dessa förstörda, men de nedramlade trådarne ha trasslat in sig i de närbefintliga och gjort dem oklara.  Ännu kan gifvetvis icke telefonvärket fullt öfverskåda vidden af förödelsen.

Det synes dock som om ledningarna i stadens utkanter lidit de svåraste skadorna. Med Majorna, Änggården, Galgkrogarne är telefonförbindelsen sålunda så godt som fullständigt afbruten och knappast någon telefontråd felfri.” (Ur: Göteborgs-Posten 16 februari 1904)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Telegrafverkets hus.