”I dessa de stora eldsvådornas dagar, då telegrafen tid efter annan bringar oss budskap om nya eldsolyckor af det mäst förödande slag, ligger det ju nära till hands att spörja, huru vi själfva stå rustade i striden mot den röda hanen.

Det tycks oss nästan ofattbart, att i ett modernt ordnat samhälle med sina stenhus och breda gator, vattenledning och fasta brandkår elden kan nå en sådan spridning och styrka som ju fallet exempelvis var vid branden i Baltimore i februari. Och teaterbranden i Chicago, ehuru den inte alls var enastående i sitt slag, har åstadkommit nästan en panik, som tvingat myndigheterna här hemma som på kontinenten att vidtaga omfattande undersökningar och stängningsåtgärder beträffande deras egna teatrar.

Så i hufvudstaden, där som bekant f.n. pågår en sådan vidtgående undersökning, hvilken hittills resulterat i den fullständiga stängningen af en teater, ett öde som, enligt senaste underrättelser, och villkorligt drabbat en ytterligare Stockholmsscen. Men äfven beträffande andra offentliga nöjes- och samlingslokaler lär undersökningskommissionen där kommit till uttalanden, som måste medföra åtminstone temporära stängningsåtgärder för vidtagandet af förbättrade säkerhetsanordningar mot eldfara.

Då ingenting försports om någon liknande undersökning i Göteborg, ehuru förhållandena här i åtskilligt säkert lämna mycket öfrigt att önska, uppsökte vi i går brandchefen, kapten Tegnér, för att närmare förhöra oss angående hans mening i saken.

Beträffande teatrarne ansåg kapten Tegnér, att hvad Stora teatern först anginge, där redan vidtagits allt hvad som rimligtvis kunde åtgöras i en så pass åldrig teaterbyggnad. Folkteatern åter måste under sommaren undergå åtskilliga arbeten innan densamma åter får upplåtas till teaterscen. Hela byggnadens provisoriska inredning omöjliggjorde visserligen vidtagandet af några fullt effektiva åtgärder, beträffande scenområdets isolering från salongen, men något kunde ju alltid vinnas. Det gäller ju också endast att för några minuter häjda elden i sin framfart och afstänga den från salongen, till dess publiken hunnit aflägsna sig. Hela teaterns byggnadssätt dömde den i alla händelser till spillo gifven, om eld där utbröt på allvar.

För den skull komma väggarne mellan scenområdet och salongen att beklädas med asbetspapp, som ju äger utomordentlig förmåga att motstå eld, och öfver själfva scenöppningen och scenen skall ett rörsystem inledas, hvarigenom med ett enda handgrepp allt ögonblickligen kan sättas under vatten.

Under samtalets gång fördes vidare talet på Arbetareinstitutet, som ju häller inte utmärker sig för några moderna anordningar, i trä som det mästa af inredningen är utförd. Äfven här komma troligen anordningar att vidtagas på vederbörandes tillskyndan, ehuru ju Arbetareföreningen umgås med planer att fullständigt om- eller nybygga sin teater, hvarför den nuvarande lokalen får anses som endast provisorisk.

I allmänhet utgjorde nog våra många trähus, tre femtedelar af alla byggnader i Göteborg äro ju uppförda af trä, en stor fara för eldens snabba spridning. Dock kunna vi nog taga saken med lugn; vår snabba brandkår borgar not för, att elden hämmas i sin linda.

På tal om de tillgängliga eldsläckningsanordningarne medgaf brandchefen att behofvet af en flodångspruta gör sig allt mer gällande. Utedning pågår också, som bekant, sedan någon tid i och för anskaffandet af en sådan, men det finns alla skäl att pådrifa saken. Det surrogat för flodspruta som nu bestås brandkåren, utdömde kapten Tegnér som varande i allo afseenden opraktisk och besvärlig, svårskött i manövreringen och dessutom alldeles omöjlig till någon som hälst isforcering. I och med Lundby införlifning blir behofvet af en moder flodspruta ännu mer trängande, och för Tingstadsvassen utgör en dylik det enda effektiva eldsläckningsmedlet som står till buds.

Den nya sprutan tänkte sig brandchefen liggande i älfven nedanför Nordhemsgatan. Fyr skulle alltid finnas under pannorna och bevakningspersonal ombord, så att båten genast efter servisens ankomst från hufvudstationen, hvilken färd skulle taga en knapp minut, kunde kasta loss.

Stockholm har redan tvänne präktiga flodångsprutor, af hvilka den ena »Phœnix», levererad för några år sedan, är en gåfva till staden från Stockholms stads brandkontor. Men så är det bolag ju utesluten engagerat i hufvudstaden och har betydliga kapital till sitt förfogande.

En annan nyhet inom hufvudstadens brandkår är en pnevmatisk stege som vi på sin tid beskrifvit. En dylik hade brandchefen nog funderat på för Göteborg; på utställningen i brandväsende i Berlin 1901 hade han sett en dylik i verksamhet och fäst sig vid dess många stora förtjänster. Ännu fick det nog anstå med anskaffandet af en sådan, då dess tyngd skulle omöjliggöra ett användande af densamma inom åtskilliga stadsdelar, som uppe i Masthuggsbärgen och Landala. Skulle man emellertid kunna kombinera densamma med en nog så kraftig automobil ställde sig ju saken annorlunda.

Redan med de vanliga fordonen hade hästarne det svårt nog ibland att taga sig upp för våra branta backar. En brandvagn väger sina modiga 3,000 kg. I dagnarne höll man just därför på att försöka insätta ett slags fullager på några vagnar, tack vare, hvilka dragkrafen skulle kunna nedbringas med 25 à 50 procent.

En automobilångsrputa blir kanske inom en ej allt för aflägsen framtid en verklighet i Göteborg. Ångsprutorna särskildt prässa genom sin kolossala tyngd mer än tillbörligt hästarne. Nu håller man i Tyskland på att exprimetera med ett slags automobilsprutor, där kraften för vagnens framdrifvande alstras medelst komprimerad luft- el. dyl. tills ångtrycket stigit så pass att denna kraft sedan uteslutande kan begagnas.

Vid en jämförelse med hufvudstadens brandväsende anmärkte vi, att polisen vid eldsvådor i Göteborg, i motsats till hvad förhållandet var i Stockholm, mäst lyste genom sin frånvaro. Kapten Tegnér medgaf också att en polisvagn vore mer än behöflig här. I Stockholm utrycker denna vagn på alarm samtidigt med brandkåren och anländer ibland till och med före denna till platsen för eldsvådan, beroende på de lokala förhållandena. Här saknas fullständigt en dylik vagn, hvarför polisbevakningen, särskildt under början af brandkårens arbete, ofta är mer än bedröfligt. Ibland har detta missförhållande, vitsordade brandchefen, rent af kunnat medföra allvarsamma tillbud till olyckor, som t.ex. vid branden i Bergslagernas stationshus, då tack vare några »tjänstvilliga» personer brandkåren fick en brandpost förstörd, så att man nästan inte höll på att få något vatten till släckningen.

Även vid andra tillfällen än eldsvådor gör ju en sådan polisvagn sin stora nytta, då en större polisstyrka öfver hufvud tagen behöfs i hast mobliseras. Saken trodde nog brandchefen också lätt nog skulle kunna ordna sig, ehuru vi inte som i hufvudstaden ha något kaserneradt polismanskap, och några af den ridande polisens hästar kunde ju med fördel användas till vagnen.

Brandskåpens utmärkande efter mörkrets inbrott väcktes slutligen på tal, och meddelade brandchefen, att sannolikt under sommaren den reformen skulle genomföras, att gaslyktan närmast hvarje brandskå förses med en röd horisontal ring i glaset. Man hade nog också tänkt sig en helröd lykta, men den invändningen då gjorts från gasverkets sida, att en förväxling i så fall kanske kunde uppstå med de röda skyltlyktor som användas af cigarrhandlarne.

En kraftig länk i vårt brandväsende hoppades kapten Tegnér att vi skulle få i den nya brandstationen i Olskroken. Arbetsritningarne äro under utarbetande och om några månader hoppas man ha arbetet i gång. På nyåret skulle då brandkåren kunna inflytta i detta sitt nya hem, och därmed en utpost vunnits i den redan nu stora och hastigt uppväxande stadsdelen därute.” (Ur: Göteborgs Morgonpost 31 mars 1904)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Vykort som visar när brandkåren rycker ut, från år 1902.