”Det var ej med stora förhoppningar man i år motsåg löfhyddehögtiden. Storm och kyla hade rådt under många dagar, och ännu på midsommaraftonen drog en kraftig, köldmättad vind fram öfver våra bygder. Men solen sken och himlen var molnfri och barometern steg. Och optimistiska som vi gudskelof ännu äro drogo vi ut till landet, ut till skären, för att såmedels förskaffa kropp och sinne en välbehöflig vederkvickelse efter dagens id.

De som så hafva kunde lemna staden redan på torsdag. Och det var många. Afgående tåg och båtar voro öfverfyllda – Boråståget härifrån kl. 5 var så öfverlastadt, att det ej kunde taga sig upp för backen vid Almedal, utan ställde sig därute, tills man kopplat af ett flertal vagnar, då gick det vidare till Mölndal; härifrån utsändes sedermera ett lokomotiv för att hemta återstoden. En hel timma blef tåget försenadt med anledning af malheuren. – Å skärgårdsbåtarne rådde trängsel både bland passagerare och andra kollyn.

Trots stormen hade majstänger rests både här och där. På Styrsö funnos ej mindre än fyra dylika sommar- och glädjesymboler, och kring alla dansade man, liksom i societetssalongen. Djupaste fred rådde så till sjös som lands, och alla revanchetankar hvilade. – På Långedrag gick första soarén i den nya de sommagärsterna dansen – det bor tydligen sades »hemma och ute», och på Brännö hade en ståtlig stång, stödd af två kraftiga stag rests invid kapten Langes boställe. Här trädde sommargästerna dansen – det bor tydligen mycket ungdom på Brännö om sommaren – medan infödingarna hade sin egen stång längre upp på ön.

I Marstrand var det på aftonen dans kring majstång och soaré i salongen. Och direktör Neumann dansade framför sina sujetter.

Uppåt landet dansade man äfven på midsommarafton. Naturligtvis. Kring stänger, å backar, å logar. Jonsereds fabriksaktiebolag hade för sin arbetspersonal låtit bygga en bekväm dansbana i en vacker skogsdunge strax invid Bokedalen. Här spelade en af fabriksbolaget bekostad musiksextett under midsommaraftonen och dansen var talrikt besökt. – Lerums sommargäster hade som vanligt rest majstång och anordnat dans å den fagra Stamsjöns strand.

Midsommardagen blef strålande vacker och ganska föga blåsig. Alltjämt gingo strömmar af folk ut från staden i alla riktningar – till skärgården, uppåt järnvägslinierna, till Delsjön, till Krokäng (där »Arbetarekommunens» styrelse bjöd på »fri dans»), till Slottsskogen (dansbanan å Dufvas backe var högtiden till ära nytjärad!) o.s.v. Öfverallt såg man ljusa sommartoaletter och hörde man friska skratt och muntert samspråk. »Sveriges dag» var glad.

Och ut till sjös drogo segel efter segel eleganta racers och stabila kosterbåtar, »typpor» och snipor, ekor och utriggare. Det var präktig vind, lagom för lustseglats.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 25 juni 1904)

Bilden i sidhuvudet visar midsommarfirande vid Nääs, hämtad från Digitalt museum.