”Ett synnerligen häftigt åskväder drog i går eftermiddag öfver staden.

Solen strålade på morgonen från en nästan molnfri himmel och det lofvade bli en vacker sommarhelgdag. Men vid 10-tiden mulnade plötsligt himlen, under det den friska västliga brisen hastigt växte i styrka. På en kort stund hade molnen sammandragit sig till en kompakt, blygrå väderbådande molnmassa och ett hagelblandatdt rägn började falla i strida strömmar. I et nu urladdade sig åskmolnet och intensivt ljungande blixtar upplyste firmamentet samtidigt som den ena våldsamma åskskrällen aflöste den andra. Blixt och knall följde flera gånger så omedelbart på hvarandra, att man hade anledning att befara att åskan anställt skador.

Det förspordes ock snart, att åskan slagit ned på tvänne olika platser inom staden: i närheten af Rosenlundsbron och på det vid Södra vägen belägna landeriet Lyckorna.

På förstnämnda stället hade blixten följt telefonledningen till den droskkur, som är placerad invid allén strax söder om bron, ryckt telefonapparaten från väggen, splittrat den i många stycken och slutligen krossat flera fönsterrutor i den lilla byggnaden. Dess bättre befann sig ingen person i droskkuren eller i dess omedelbara närhet, när åskan slog ned.

Äfven den strax intill, på Pusterviksplatsen belägna droskstationen fick man vid samma tillfälle någon känning af åskan. Den kom emellertid från affären med en skadad telefonledning. En gosse, som cyklade intill droskstationen, säges ha blifvit bedöfvad för en stund af åskan och därvid fallit af velocipeden.

På landeriet Lycken for ljungelden ännu kraftigare fram. Åskan slog ned i trädgårdsparken och uppref ett stort stycke af marken. Härifrån fördelade sig blixten mellan fyra närbelägna träd, från hilka den fläckte stora stycken. Särskildt blef ett trä nästan tudelat af blixten. En grof järntråd, hvilken spänts mellan träden som stängsel, afklipptes ock af ljungelden. Dessutom slog åskan ned i skorstenen på manbyggnaden och praktiserade sig ned i köksspislen genom rörledningen. En kvinna, som befann sig här, märkte plötsligt att spiseln upplystes inifrån. När hon lyfte upp spiselringarna, för att utforska anledningen till eldskenet, varseblef hon en stor eldkula i spiselns inre. I samma ögonblick kreverade eldkulan med en fruktansvärd knall, utan att dock anställa någon afsevärd skada. I ett angränsande rum blefo emellertid tapeten och där befintliga ringledningar något ramponerade. Kvinnan undkom med blotta förskräckelsen.

Många af dem, som under ovädret färdades å de elektriska spårvägarna, kommo i rätt nervspännande situationer. Åskan slog nämligen ned i icke mindre än sex à sju vagnar. Dessa äro dock, som bekant, försedda med åskledare i hvardera ändan af vagnen och så omsorgsfullt isolerade i öfrigt, att någon olycka i detta hänseende knappast kan befaras. Några svårare fel af urladdningarna uppstod ej häller och inga störningar i trafiken inträffade. Passagerarne, som sålunda i själfva värket borde ha känt sig rätt trygga, blefvo emellertid, naturligt nog, uppskrämda af de ljuslågor, af hvilka vagnarna omhvärfdes, när de träffades af åskstrålen. Vagnförarne och konduktörerna fingo äfven göra sitt yttersta för att lugna passagerarne, af hvilka många genast ville stiga af.

Under det åskan ännu dånade öfver staden, ryckte brandkåren ut, och mången satte gifvetvis detta i samband med de täta blixtarne. Den hade emellertid blott allarmerats för en stoteld, som uppstått i ett hus vid Vallgatan.

Ovädret varade omkring en timmas tid, hvarfter skyarna skingrades och solen åter tittade fram.

För årsväxten torde den ringa nederbörden icke haft någon nämnvärd värkan.” (Ur: Göteborgs-Posten 4 juli 1904)

Bilden i sidhuvudet visar huvudbyggnaden på landeriet Lyckan. Tidigare Bödelslyckan då stadens bödel bodde här. Ordet Lycka hade betydelsen inhägnad äng eller åker. I bakgrunden Södra vägen. Hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta.