”Ordföranden för Göteborgs Djurskyddsförening konsul Idström har mottagit följande skrifvelse från en torgbesökande.

’Jag har sådan medömkan för de arma små kycklingarna och hönsen, som härvarande månglare och mångleskor förfoga öfver. Aldrig få de mat eller vatten utan få dag ut och dag in stå i sina trånga burar, hvilka till på köpet ofta äro så trånga att djuren inte kunna stå upprätt. När man köper sådna djur, befinnes de så uttärda, att det ej finnes tillstymmelse till mat i deras magar.

Men icke nog därmed. När det så är helgdagar få djuren stå i ett trångt och kvaft källarhål utan mat och utan vatten. Om poliskonstaplarne någon gång gjorde en rond och inskrede mot det upprörande djurplågeriet så vågade de hjärtlösa handlarndena nog icke att så där plåga sin lefvande vara. Jag har många gånger bedt dem att ge de stackars djuren vatten, men har blifvit öfveröst med ovett och spe. Jag önskar innerligt att min ödmjuka anhållan måtte observeras och djurplågarne bötfällas med höga böter.

Inte alla djur äro så lyckliga att de finna köpare med det samma och såmedelst slippa hungra, utan många få stanna hos sina bödlar i långa tider.

Jag önskar hjärtligen att vederbörande ville göra sig förvissade om sanningsenligheten af mitt påpekande, så att det blir en ändring härutinnan.’” (Ur: Göteborgs Aftonblad 20 juli 1904)

Bilden i sidhuvudet visar torghandeln vid Kungstorget omkring år 1900, hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta.