”Länsstyrelsen i Göteborg har afgifvit utlåtande i anledning af riksdagens i skrifvelse den 11 april 1903 gjorda framställningen om utredning i hvad mån lagstifning kunde och borde förebygga de olägenheter, som industriella värk förorsaka kringliggande bygd genom förorenande af luft och vatten.

I likhet med riksdagen håller k. bfhde före att om industriidkaren kan göra anspråk på fri utöfning af sin värksamhet, dessa anspråk dock icke rimligen böra få sträcka sig så långt att andra människor därigenom utsättas för våda till hälsa och egendom eller ens för mera afsevärda obehag. I öfverensstämmelse härmed finnas ock noggranna bestämmelser meddelade, hvilka afse att i stad förekomma olägenhter af nämnda art och äfven hvad landsbygden beträffar förekomma i hälsovårdsstadgan bestämmelser i likartadt syfte.

Det skulle tyckas som om genom omförmälta bestämmelser vore tillräckligt sörjdt för förebyggande eller afhjälpande af sådana missförhållanden som gifvit anledning till riksdagens framställning. Men då erfarenheten ådagalagt att förhållandet icke är sådant utan att hvad särskildt landsbygden beträffar oaktadt dessa bestämmelsers tillvaro fabriker och andra industriella anläggningar kommit till stånd som medföra stora olägenheter, torde giltiga grunder icke saknas för åtegärdernas vidtagande i den af riksdagen angifna riktningen.

Af synnerlig vikt därvid måste dock vara att sorgfälligt undvikes att bestämmelser meddelas, som kunna invärka förlamande på den för näringslifvets utveckling så viktiga industriella företagsamheten och synes så vidt möjligt är äfven böra afhjälpas den af riksdagen anmärkta bristen på nödig sakkunskap vid bedömandet af specialfrågor, som enligt lagstiftningen bör tagas under ompröfning i hithörande ämnen.” (Ur: Göteborgs-Posten 6 september 1904)

Bilden i sidhuvudet visar Strömman & Larssons Snickerifabrik i Göteborg. Hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta.