”Stadsrevisorn A. Ramm höll vid Göteborgs allm. fastighetsägareförenings sammanträde i går ett intressant föredrag om ’Byggnadsvärksamheten i Göteborg år 1904’, hvaröfver vi här lämna ett sammanträngdt referat.

Från början af stadens byggnadshistoria ha tre olika slags hus fått uppföras i Göteborg, nämligen af trä, af sten och trähus med stengaflar. Man märkte emellertid redan under stadens första byggnadsår att trähus med stengaflar voro de mäst eftersträfvade, emedan alla fruktade för de stora utgifterna för stenhus och emedan för öfrigt stenhustomterna gjorts så stora. En annan svårighet var den att få godt tegel till stenhusen, oaktadt den första industriella anläggningen i vår stad var ett tegelbruk. Snart började en fara eller måhända rättare sagdt en regulator att visa sig, som tvingade till allt strängare byggnadsåtgärder. Det var de oupphörliga stora eldsvådorna, hvilka kanske i väsentlig mån berodde på byggnadernas beskaffenhet.

Som en följd af dessa anbefalldes i en k. resolution af 1748 att alla hus efter den tiden skulle uppföras af sten. År 1772 medgafs dock uppförandet af korsvirkeshus på ännu ej bebyggda tomter. Så kommo de stora eldsvådorna i slutet af 1700-talet, hvilka gåfvo anledning till 1803 års byggnadsförordning. Enligt denna finge icke i någon del af staden uppföras andra än grundmurade stenhus. Denna föreskrift har sedermera gått igenom alla följande byggnadsordningar och gällt för inre staden. De tre trähus, som finnas kvar här, äro således från äldre tid.

Under det att således inom stadens första t.o.m. tionde rotar på 615 hus endast 3 trähus finnas, förekomma däremot i Majornas 5:e–6:e rotar 254 trähus och 174 landshöfdingehus, men blott 42 stenhus. Af landshöfdingehus – 751 i hela staden – finnas 366 i Majornas 5:e och 6:e rotar, Annedal och Landala. Lägger man härtill 17:e och 18:e rotarna, Haga och Majornas 3:e rote, kommer man till 661 eller omkring 88 proc. Af samtliga landshöfdingehus. Trähusens hufvudsakligaste tillhåll är Majorna. Af stadens 1,790 trähus äro 986 till finnande inom Majornas 1:a–6:e rotar.

Byggnadsvärksamheten under 1904 har till största antalet omfattat stenhus. Sålunda uppfördes 44 stenhus mot 36 trähus, däri inberäknadt landshöfdingehusen. Antalet rum har på så sätt ökats med 2,458 och antalet kök med 1,241. Tillgången på rum företer en folktillväxten motsvarande ökning, ett förhållande som visar att synnerligen riktiga och sunda byggnads principer gjort sig gällande. Emellertid har man så långt man kan minnas tillbaka med hvarje år byggt allt större hus, hvilket haft till följd att medelantalet invånare i hvarje hus ökats. Man har dock på det hela taget gjort den iakttagelsen att en minskning i lägenheternas storlek inträdt och att en tendens till tvårumslägenheter är märkbar.

Af undersökningar, som värkställts rörande hyrorna, framgår, att enrumslägenheter kostar 130 kr. i genomsnitt i Göteborg mot 173 kr. i Stockholm. Ett rum och kök kosta i Göteborg 191 kr., i Stockholm 273, ute vid Värtan 222 och i Sundbybergs arbetaresamhälle 193 kr., samt i Norrköping 234 kr. Förhållandet mellan hyresbeloppen för lägenheter om två rum och kök i Göteborg och Stockholm ställer sig ungefär likartadt. Att vi i Göteborg äro lyckligare lottade hvad hyrorna beträffar än hvad fallet är t.o.m. i Stockholms arbetareförstäder beror helt visst i väsentligaste mån därpå, att man hos oss dels haft en klokare byggnadsordning och dels en klokare kommunalförvaltning än på andra ställen. Men denna förklaring är ändock ej till fyllest. Vi ha hos oss haft den kooperativa värksamheten i form af byggnadsföreningar, hvilka visserligen anordnats i delvis kapitalistiska företag, men ändock haft stor obestridlig betydelse. Ett ytterligare och synnerligen viktigt moment kommer dock till. Göteborg har förmånen att äga ett stort antal donationer, som naturligtvis måste utlånas som stående lån mot en ej hög ränta. Dessutom har Göteborg två rena fastighetsbanker under det att Stockholm blott har en. Härigenom har en välbehöflig konkurrens uppstått, till gagn för låntagarne, och af stor betydelse äfven för det definitiva bestämmandet af hyresbeloppet.

Så länge byggnadsvärksamheten i Göteborg går i sin hittillsvarande riktning slöt tal., kunna vi vara glada, ty vi bo bättre, bekvämare och i stort sedt billigare än invånarne i någon annan af våra storstäder.” (Ur: Göteborgs-Posten 14 februari 1905)

Bilden i sidhuvudet visar ett bygga i hörnet av Aschebergsgatan och Vasa Kyrkogata år 1910. Hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta.