”Värmen var i går eftermiddag mer än vanligt tryckande. Det var så underligt kvalmigt, och lite hvar kände sig dåsig. Det låg åska i luften.

Vid tvåtiden på middagen hade tunga, frägfulla moln lägrat sig öfver staden och omgåfvo fästet med något hotfullt. Just då folk tog sin middagspromenad, vick staden en dusch öfver sig, som sannerligen kändes. Och ljungeldarne flämtade vid horisonten och firmamentet skickade knall på knall ned på oss. Men snarare än att väntat särade sig molnkulisserna, och däremellan blickade himlen helt ljus och blå. Och därpå följde en doft och en svalka i luften som gjorde godt för både själ och kropp.

Senare på natten följde flera duktiga rägnskurar, medan åskan då och då lät höra sig.

Ändtligen har man sålunda fått en ordentlig rotblöta här. Naturligtvis hade det varit bättre om den kommit förr, men den torde dock ha kommit tids nog för att mycket af det genom torkan försvagade och tillbakahållna skall kunna ordentligt repa sig.” (Ur: Göteborgs-Posten 19 juni 1905)

Bilden i sidhuvudet visar en skioptikonbild med motiv rörande olika typer av moln, åsk-blixt. Hämtad från Digitalt museum.