”I går eftermiddag vid 3-tiden kunde man inifrån staden åt Hisingshållet iakttaga väldiga, blåsvarta rökmoln, som buro vittne om att en större eldsvåda utbrutit nere vid hamnen eller vid något af de på Lindholmen belägna upplagen. Detta senare antagande visade sig vara det riktiga. Det var från ett brinnande trävaruupplag, firman Edv. Virgins, på andra sidan älfven, som de stora rökmolnen härledde sig.

Från Skeppsbron betraktad erbjöd eldsvådan en storartad, men på samma gång hemskt hotande anblick. Den tedde sig som ett enda stort bål, som brann med en utomordentlig intensitet och kastade sina eldröda, klara flammor högt i skyn. Men rundt kring detta bål kunde ögat ej upptäcka annat än höga trästaplar och stora träskjul samt med stockar lastade pråmar. Och allt syntes de mäktiga flammorna från bålet vilja kasta sig öfver och tillintetgöra.

Klockan ungefär 20 minuter före 3 på eftermiddagen bröt elden ut. Den började vid J.W. Börjessons pråmvarf, som är beläget ungefär midt emot det s.k. Magasinskvarteret vid Skeppsbron. I ett till varfvet hörande skjul höll man just på att koka tjära, och det var här elden först visade sig. Af hvad anledning den uppkommit är ännu outredt, men det synes sannolikt, att tjäran eller i skjulet befintlig träspån eller dylikt antändts af gnistor från eldstaden.

Då elden hade god näring i tjäran och i allt det torra trävirket, som fanns i skjulet, tog den genast från början god fart. Norr och väster om varfvet är firman Edvard Virgins trävaruupplag beläget. Då den under gårdagen rådande tämligen friska vinden var sydostlig, kastades elden snart öfver till det nämnda upplaget och angrep de där hopade massorna af pitprops.

Emellertid hade man genast vid eldens uppkomst gjort hvad man kunde för dess bekämpande. Handsprutor och pytsar kommo i en hast fram, och arbetarne vid närliggande upplag skyndade till hjälp. Det blef dock snart klart, att här ej kunde uträttas något med handsprutor och pytsar. Elden trotsade alla ansträngningar från det frivilliga brandmanskapet och grep endast mer och mer omkring sig. Efter en half timmes förlopp hade pråmvarfvet blifvit lågornas rof och elden frossade som bäst på det kruttorra trävirket i Virgins upplag.

Lundby brandkår, som genast eftertelefonerades, kom i god tid till platsen och grep värket an. Tyvärr var ångsprutan under reparation och man fick åtnöja sig med trenne kommunens handkraftsprutor och en dylik, tillhörig Andersson & Lindberga upplag, alla med en slang hvardera. Sprutorna placerades på en träkaj vid älfven och voro snart i gång, förda af de tillskyndande arbetarne, som ihärdigt pumpade hala eftermiddagen i takt med ’Internationalens’ toner. Från elektriska centralstationen i Lundby drogs äfven en slangledning fram till brandstället.

Sålunda rustad angrep Lundby brandkår under kommissarie Hilliards energiska ledning den allt uppslukande eldhärden. Båtvarfvets byggnad var då redan nedbrunnen, och Virgins hela upplag utom en mindre åt älfven vettande del i ljusan låga. Från början beslöt man sig för att koncentrera sina ansträngningar på att begränsa elden till de områden, som redan blifvit angripna. Då norr om den brinnande delen af upplaget endast fanns en stor äng, riktade man hela sin kraft på att afstänga vägen för elden till firman C.F. Sandberg söder därom liggande omkring 150,000 kv.-fot mark omfattande stora trävaruupplag. Detta skildes från Virgins upplag endast genom ett plank, på hvars båda sidor högar af pitprops voro uppstaplade. Detta plank fick stryka med, och elden kastade sig därefter öfver pitpropshögarna i det Sandbergska upplaget. Det torra träet fattade lätt eld, och man var böjd att tro, att hela Sandbergska upplaget skulle få stryka med. Till all lycka låg vinden emellertid åt den förut omtalade ängen. Lundby brandkår hade också nu fått en kraftig förstärkning i en handspruta med tvänne slangar från brandstationen vid Gustaf Adolfs torg och bogserbåten ’Olga’, vrån hvars pump tvänne kraftiga ledningar utlades. Något senare eller strax före klockan 4 var stadens flodspruta på platsen och gjorde med fyra utlagda ledningar en god värkan.

Med förenade krafter gick släckningsarbetet raskt framåt och vid half 5-tiden var all fara för att elden skulle sprida sig vidare utesluten och eftersläckningen kunde vidtaga.

Vid 5-tiden for stadens brandspruta tillbaka och en timme senare äfven flodsprutan. Lundby sprutor stannade emellertid kvar och hade ännu kl. 10 i går afton tre slangledningar ute. Af Virgins upplag fanns då endast kvar ett mindre skjul och en del intill älfven liggande pitprops. J.W. Börjessons varf hade fullständigt nedbrunnit. En under ombyggnad varande pråm hade man dock lyckats rädda. Sandbergs upplag kom jämförelsevis lätt från eldsvådan, då elden ej lyckats mer än delvis förtära de ytterst liggande pitpropsstaplarna.

En till det vällyckade släckningsarbetet mycket bidragande omständighet var, som förut nämnts, vindens gynnsamma riktning. Hade denna t.ex. varit motsatt, hade med säkerhet hela det stora Sandbergska upplaget med kontor och trenne större skjul med fyra cirkelsågar ohjälpligt gått förlorade. Andersson & Lindbergs söder om detta liggande upplag hade nog också brunnit ned, och kanske man ej ens där skulle kunnat begränsa elden.

Det nedbrunna Virginska upplaget var försäkradt i Städernas allmänna brandstodsbolag och C.F. Sandbergs upplag i delvis nämnda bolag och delvis i ’Svea’.” (Ur: Göteborgs-Posten 29 juni 1905)

Bilden i sidhuvudet visar en folksamling i trakten av Lindholmen, dock utan koppling till branden. Hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta.