Stadens monumentala centrum – ombyggnaden av Gustaf Adolfs torg

”Som bekant uppdrogs på sin tid åt en del arkitekter att uppgöra förslag till ordnande av Gustaf Adolfs torg och området däromkring. De till sakkunnige för bedömande av de inkomna förslagen utsedda, professor Ivar Tengbom, förste stadsingenjören Alb. Lilienberg samt arkitekten Ernst Torulf, ha nu inkommit med sitt utlåtande, vari de ställt arkitekten E.G. Asplunds förslag i första rummet. Övriga inkomna förslag äro från arkitekterna Sigfrid Ericson, Arvid Bjerke och R.O. Svensson, arkitekten Eugen Thorburn och arkitekten Carl Westman.

I de riktlinjer, som gåvos arkitekterna genom hrr Torulfs och Lilienbergs yttrande till beredningen den 1 juni 1917, framhölls att torget i huvudsak borde befrias från genomgångstrafik och avskiljas till en högtidsplats med en samlande punkt, Gustaf Adoldfs-stoden. Dessutom förutsattes att det kvarter, som upptages av rådhuset, kommendanthuset och förra tyska pastorsbostället, vore avsett för stadens jurisdiktion och att kvarteren i övrigt förutsättes kunna disponeras för stadens administration samt handelsföreningens fullmäktige med handelskammaren. Därjämte borde i samma byggnader finnas festlokaler och för detta ändamål borde vid planläggningen av byggnaderna eftersträvas att erhålla en rymlig, överbyggd gård. Byggnaderna i hörnet mellan Köpmans- och Torggatorna skulle på ett lämpligt sätt anslutas till mantalskontoret och därjämte inrymma en understation för brandkåren samt att största möjliga hänsyn skulle tagas till vid torget redan befintliga byggnader.

Kommitténs granskning har föregåtts av en teknisk granskning, vilken utförts av arkitekten Male Erichs.

Hrr Ericsons, Bjerkes och Svenssons förslag anses av de sakkunnige utmärka sig för ett pietetsfullt hänsynstagande till rådhusets, börsens och gamla högvaktens fasader mot torget. Gamla högvakten har bibehållits oförändrad med återställande av vapenskölden över ingången. Denna göres till huvudingång för hela börskomplexet, en anordning, som de sakkunniga ej finna motiverad. Hypoteksföreningens hus ombygges i anslutning till högvakten och kommendanthuset i anslutning till rådhuset. Av kommendanthusets och tyska pastorsboställets tomter utläggas en del till öppen plats i anslutning till Köpmansgatan. Denna öppning åt torget överbygges. Rådhuskvarteret får mindre antal lokaler, än som beräknats, men detta kompenseras genom förbindelse med Hedenbergska huset.

Liksom på alla förslagen är Gustaf Adolfsstatyn flyttad bakåt mot högvakten. På ömse sidor om dennas ingång äro två andra statyer placerade.

Förslagets huvudförtjänst är utrymmet i börskvarteret, de goda förbindelserna mellan lokalerna och den goda lösningen av stadsfullmäktiges lokalfråga. Dess stora svaghet är det alltför stora hänsynstagandet till högvaktens nuvarande fasad. Denna byggnad förtjänar ett stort intresse, men får ej anses så betydande att hela kvarteret fullständigt bör underordnas densamma. I förslaget ha nybyggnaderna fått rätta sig efter den låga och anspråkslösa byggnaden, varigenom torgets krav på en viss monumentalitet och enhetlighet åsidosatts.

Arkitekt Thorburn strävar att åt torget förläna en storslagen prägel, vilken vunnits genom att sammanföra de många byggnader av mindre omfång, som nu omgiva torget till väldiga, enhetliga behandlade fasadlängor med motiv hämtade från börsen och rådhuset. Dessa längor begränsa torgets tvenne sidor, och i deras korsning har ett torn av betydande höjd placerats.

Torget har icke avgränsats åt angränsande gator, och Östra Hamnkanalen tänkes igenfylld. Såväl köpmans- som Torggatan tänkes överbyggd. På ömse sidor om Östra Hamngatan i Börsfasadens förlängning ge två statykrönta kolonner reda i perspektivet. Torgets norra, östra och västra delar tänkas planterade, vilket de sakkunniga finna främmande för den önskvärda torgbilden.

I sin helhet synes förslaget alltför mycket ha frångått de givna förutsättningarna, i det att torgets karaktär omdanats bl.a. genom slopandet av gamla högvaktens minnesvärda fasad samt genom ett ingripande förändring av rådhusets yttre, bland annat genom införandet av det väldiga tornet, vilket i stadsbilden skulle bli en nedtryckande medtävlare till Tyska kyrkans vackra torn, om vars konturbildning det påminner.

I ekonomiskt avseende är förslaget otillfredsställande med obetydligt disponibelt utrymme och med borttagande av nu beräknade utvidgningsmöjligheter för mantalskontoret.

Arkitekt Westman har bibehållit Börsens, högvaktens och rådhusets fasader mot torget samt utbildat övriga fasader självständigt, men i arkitektonisk anslutning till de förra, varjämte gamla högvakten försetts med en påbyggnad. Hörnet mellan Torg- och Köpmansgatorna har utfyllts med en låg och bred tornbyggnad. Torggatans begränsning har skett med användande av låga stenbarriärer och popplar samt rader av lågväxande klippta träd. I sydvästra hörnet markeras torgets huvudentré med en ganska framträdande portalbyggnad. Ett förslag, som de sakkunnige finna beaktansvärt, är att broarna över Stora hamnkanalen tänkas byggda i sen efter förebild av 1700-talets välvda träbroar. Förslaget har i börskvarteret beretts avsevärda utrymmen och har en mycket förtjänstfull behandling av rådhuskvarteret. Här anordnas en andra öppen gård, vilken liksom den nuvarande tänkes glasbetäckt.

Förslaget har i planen för rådhusets om- och tillbyggnad sina obestridliga förtjänster. Torgfasaderna äro i stort sett väl bevarade och de nya fasaderna utformade i samklang med de gamla. Det breda tornet mellan Torg- och Köpmansgatorna anse de sakkunnige utgöra ett beaktansvärt uppslag för sammanhållandet av byggnadslängorna utan överbyggande av gatorna. Återställandet av de gamla broarna är också ett gott uppslag.

Torgets karaktär har emellertid något förvanskats genom dess alltför framträdande inramning av träd och andra anordningar, varjämte den föreslagna påbyggnaden av gamla högvakten ej synes tillfredsställande ur estetisk synpunkt.

Arkitekt Asplund har sökt genom likartad arkitekturbehandling åstadkomma enhetlighet mellan de olika monumentalbyggnaderna på torgets tvenne sidor, samtidigt som varje byggnad för sig fått framstå som en självständig enhet.

För detta ändamål har, dock med iakttagande av pietetens fordringar, gamla högvakten påbyggts till lika höjd med börsen, och nybyggnaderna i stället för kommendanthuset och hypoteksföreningens byggnad uppförts i höjd med resp. rådhuset och börsen. Östra Hamngatan jämte kanalen har i förslaget överbyggts med en kolonnadeller portik av betydande mått och med fasad i liv med börsens. Till torgfasaderna har därigenom definitivt anslutits fasaderna på motsatta sidan av Östra hamnkanalen, där det s.k. Mühlenbockska husets höjd något minskats.

Torggatan har i förslaget överbyggts, och Köpmansgatan har mitt för norra fasaden av rådhusets tillbyggnad givits en segmentformad utvidgning på bekostnad av den s.k. Hedenbergska fastigheten, dels för att bereda utryckningsmöjlighet åt brandkåren, dels för att förbättra ljusförhållandena vid denna del av gatan.

Torgytan är föreslagen upphöjd över de omgivande hamngatorna och Gustaf-Adolfs-stoden flyttad bakåt mot gamla högvakten. I torgbeläggningen framför stoden är den äldsta kända stadsplanen över Göteborg återgiven i stenmosaik.

Med hänsyn till Östra Hamngatans höjd mellan Stora hamnkanalen och Brunnsparken anse emellertid de sakkunniga riktigare, att torget sänkes och Hamngatorna höjas.

Planen för byggnadskomplexet på börskvarteret äro uppgjorda med syfte att bevara nuvarande festlokaler samt att anordna en centralhall på gamla högvaktens nuvarande gård mellan vilka dock tillfredsställande förbindelse saknas. Förslaget upptar i sin helhet enligt arkitekt Erichs utredning disponibla utrymmen i avsevärt större omfattning än något annat förslag.

Beträffande planlösningen, säga de sakkunnige, synes förslaget i vissa detaljer underlägset andra förslag, så hrr Ericsons, Bjerk:s och Svenssons beträffande börskvarteret och hr Westmans beträffande rådhuset, men ser man till lösningen av uppgiften i dess helhet, hade förslagsställaren ensam lyckats med att bibehållande av torgets karaktär och bevarande av de arkitektoniskt värdefulla byggnadsfasaderna mot torget ge åt detsamma en mot dess betydelse svarande monumentalitet.

På samma gång har torget förlänats en rik omväxling genom att de olika byggnaderna fått framträda var för sig, utan att samhörigheten och enhetligheten på något sätt uppgifvits. Just detta att framhäva de olika byggnaderna såsom smärre enheter och icke söka tvinga in dem under samma dräkt har bidragit till bevarandet av platsens äldsta karaktärsdrag. Den föreslagna kolonnaden över Östra Hamngatan har bidragit till att ge intryck av samlad slutenhet. Den är av betydenhet ej endast för torgets inramning utan blir även ett synnerligen förrikande element i stadsbilden. Den ger på avstånd en vacker, välbehövlig fond åt Östra Hamngatan och på närmare håll en vacker inramning åt gatuperspektivet i båda riktningar samt bildar tillsammans med den framför varande speglande bassängen en arkitekturbild av sällsynt intresse och skönhet.

Då de sakkunniga alltså finna detta förslag ha ett riktigt grepp på den föreslagna uppgiften, föreslå de, att beredningen måtte ge hr Asplund i uppdrag att utarbeta ett fullständigt förslag i huvudsak efter av honom givna riktlinjer, men med följande av de anvisningar, som beredningen vill meddela.

Enligt den tekniska granskningen skulle den gemensamma golvyta, som bleve disponibel till tjänstelokaler efter genomförandet av de olika förslagen bli, för det Asplundksa 7,365, Ericsons m.fl. 5,405, Thorburns 4,865 och Westmans 4,454 kvm.

Förslagsinfordrandet har som bekant icke haft karaktär av pristävlan.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 3 juli 1918)

Bilden i sidhuvudet visar Hr Ericsons m.fl. förslag, torget sett från Östra Hamngatan. Hämtad ur Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 3 juli 1918.