Ett apropos till Svenska mässan

”En gammal göteborgare har tillställt N.D.A. följande anteckningar från vad han själv varit med om och vad andra berättat därom:

Det är dagen för Larsmässemarknadens öppnade. Herr Stadsmusikanten träder ut på rådhusets burspråk och över Gustaf Adolfs torg ljuda tonerna från hans mässingsinstrument. Ty till stadsmusikantens ’ämbetsgöromål’ hör att blåsa in Larsmässemarknaden. Innan det skett får ingen köpenskap äga rum. Numera är stadsmusikantsysslan liksom marknaden ’ett minne blott’. Ute på Gustaf Adolfs torg står det ena lilla saluståndet av trä bredvid det andra. Det är en kulört samling trästånd, som alldeles som på Stockholms gamla julmarknad å Stortorget. Och bland stånden med dess olika varor av allt möjligt, från kopparkärl och silver till lergökar och krukmakerearbeten borta från sjömansstadsdelen Majorna, rör sig en intresserad publik. Där ser man borgare i borgargardets blankknappade rockar och med blänkande långstövlar och klirrande sporrar. Löjtnanten vid borgerskapets kavalleri mäster den och den och korpralen vid borgerskapets infanteri bagaren den och den, ja det är mången borgare, som med fru och barn ståtar ute i dag.

I själva rådhusets korridorer har folket från Marks och Kinds historiska bygder fått slå upp sina bopålar. Här ha de utbrett sina vävnadslager, tillverkade under vinterns lopp hemma i stugorna, långt innan den tid kommit, som gjort knallbygdsindustrien till vad den är i våra dagar, en industri för Borås och Viskadalen med dess till omkring ett halvt hundratal uppgående fabriker.

Barn tuta i leksakspipor, blåsa i lergökar och mumsa på Kungälvs pepparkaka, som säljes av gummor i stora, tjocka stycken. De kakorna äro bakade efter det ’äkta’ receptet av den första pepparkaksbakerskan i Kungälv, som nästan hade något av mystisk hemlighet över sitt arbete vid bakningen.

Bredvid torget ligger ’finkan’ eller ’tjuvakistan’, som den för länge sedan hette. Stadens forna polis, de s.k. korvarna och paltarna, hava fått ersättning i det detachement från Kronprinsens husarer i Malmö, som ligger förlagt vid Husargatan i en träkasern (Husargatan i Haga har fått sitt namn därav). Denna lilla husaravdelning tjänstgör som ett slags polis. Och det ser lustigt ut, då de någon gång hampa en syndare såsom här nedan skall berättas.

Ute på Heden pågår boskapsmarknaden. Där ha en del gummor kaffestånd och det drickes kaffekask i mängd. Ty detta är under den gamla, ’goda’ tid, då det ensamt utåt Galgkrogarna finnes något dussintal krogar och då det för resten får utskänkas brännvin nästan var som helst. Har nu någon blivit allt för oregerlig eller på något sätt gjort sig alldeles omöjlig, så att han av ordningsmakten – husarerna – måste omhändertagas, vilket endast sker i nödfall, så rider en husar på var sin sida om syndaren, ett rep slås om livet på honom under armarna och sedan sätter processionen sig i marsch mot ’tjuvakitteln’, d.v.s. finkan vid Gustaf Adolfs torg. Det hjälper icke om syndaren stretar emot, ty då blir han helt enkelt släpad med mellan hästarna från kronprinsens husarer, som icke äro av svag konstruktion, ty det finnes gott om närande kärna och hö på denna tid.

Larsmässemarkanden omfattar även fiskhandel och det ligger båtar, något hundratal med saltad fisk, den blivande julfisken o. dyl. vid den för dem bestämda platsen. Den enda mycket lilla kvarstod, som än i dag finnes av den under något sekel eller mer så populära Larsmässemarknaden, är en rest av fiskmarknad vid Larsmässa, som blivit flyttad långt bort till Hultmans holme och där numera så där tre till sex båtar plägar ligga med en och annan fiskare makligt sugande på sin snugga och sittande på eller vid sitt lager av blivande ’jullutfisk’. Från flytta tiders hundratals fullastade fiskebåtar är det nu vid Larsmässe tre à fyra båtar med fisk, ty affärerna ske nu på annat sätt än förr.

Den s.k. tjänstefolksmarknaden var något som hörde till Larsmässan. Jungfrur och drängar stodo i stora klungor på bestämd plats och bland dem gingo granskande husmödrar och husbönder för att ’städja’ ny dräng och piga. Det var under den nu ’avlivade’ tjänstehjonsstadagans tid.

Vida omkring i landsbygden var Larsmässan en stor bemärkelsetid, en riktig folkhögtid. Men den var även en marknad i stort för stormän från andra orter, i Värmland, Östergötland etc. och under Larsmässan gjordes rent av börsaffärer liksom småaffärer. Vid Larsmässan handlades med malm, spannmål och kreatur liksom med lutfisk, Kungälvs pepparkakor och lergökar. Och sent dör minnet av denna marknad ur folksägnen. Ty fädren hava berättat därom.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 9 juli 1918)

Bilden i sidhuvudet visar Larsmässemarknad på Drottningtorget framför järnvägsstationen. Hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta.