”Det är högsäsong för torghandeln. För husmödrarna gäller det nu icke endast att förse sig för dagen eller veckan, man måste proviantera för vinterns långa, mörka dagar. Salustånden digna under allehanda läckerheter. Det är en glädje att iakttaga all denna gyllene skörd, njuta af färgprakten och de söta dofterna från blommor och frukt. Lockade af de stora förtjänstmöjligheterna under den rådande kristiden, ha säljare kommit från alla håll och kanter och grönsaksodlingen har äfven i och för sig uppdrifvits till betydligt ökad produktivitet. Tillförseln är också rikare än vanligt. Tyvärr måste detsamma sägas äfven om priserna, fast det borde vara tvärt om. Priserna äro så rikt tilltagna, att endast förmöget folk kan betala dem. Men det finns så mycket förmöget folk, så de… Åtminstone ser det så ut, ty man betalar hvad som helst. Man ger sig icke tid att något kontrollera priserna. Man betalar äfven helt onödiga varor till fyrdubbla värdet, utan att reagera. Iakttagaren häraf måste slutligen finna de oskäliga priserna vara ett rättvist straff för folks sorglöshet. Hvarför betalar man dessa priser? Med dagens rika tillförsel skulle grönsaker och frukter ha vankats för låga priser, om blott köparna gifvit sig tid att vänta, tills säljarna hade tagit reson. Man skulle ha strejkat. Det är ju så modernt nu för tiden och här om någonstädes hade det varit på sin plats att tillgripa det i och för sig osympatiska stridsmedlet. Det finns ett ordspråk, som säger, »När man kommit i lag med vargar får man tjuta med dem». Man får icke längre vänta, att folk begär för sina varor, hvad dessa verkligen äro värda. De nämna det pris, som de tor att det finnes möjlighet att tilltvinga sig, ockrande på den rådande lifsmedelsbristen. Till den allmänna prisuppskrufningen bidraga äfven uppköparnas mellanhänder. Om dessa icke betalade så mycket som producenterna begära, utan själfva bestämde priset – och detta skulle mycket väl låta sig göra med litet enighet – så skulle priserna kunna sättas betydligt lägre. Ett annat sätt vore att torginspektören helt enkelt skickade hem säljarna igen, tills de förklarade sig villiga att tillämpa skäliga priser. Men det kanske han saknar rätt till?” (Ur: Göteborgs Aftonblad 10 augusti 1918.

Bilden i sidhuvudet är hämtad ur ovanstående artikel i Göteborgs Aftonblad 10 augusti 1918.