”Tillförseln var i dag rikligare såvl å Grönsakstorget som å Stora Salutorget. Det var företrädesvis frukt och grönsaker, som saluförts och affärerna gingo raskt undan, trots de höga priserna. Husmödrarna ha kommit underfund med att de ingenting komma att vinna genom att vänta och äro nu tvungna att göra sina inköp, om de öfver hufvudtaget vilja ha någonting. Fruktpriserna äro rena ockerpriser, men frukt tyckes icke anses vara en sådan nödvändighetsvara, som afses i lagen angående ocker. Äfven öfriga priser voro i dag desamma som förut. Med undantag för potatisen. Maximipriset tillämpas nu, men synes icke locka försäljarna. Endast ett fåtal sådana hade kommit tillstädes och sålde lugnt och beskedligt sin potatis till 20 öre litern.

Torginspektören ställde för ett par veckor sedan i utsikt att det skulle komma billiga lingon från Värmland och Dalarna och att vi icke skulle behöfva betala de hutlösa priser, som man begärde för lingon, som hämtats från våra trakter. Emellertid synes inspektören ha misstagit sig, ty alltjämt få vi hålla till godo med de små partier lingon, som finnas och de höga priser som begäras. Mot förmodan stego priserna på lingon äfven uppåt landet, så det blef ingen affär att taga hit dem. Därtill kommer att lingonskörden i år slagit fel. Statens väldiga lingonköp är den svåraste konkurrenten.

På Fisktorget var det i dag icke mycket att få köpa. Endast ett par fiskslag fanns salufördet och priserna voro mycket höga. Hvittling kostade 2 kronor, kolja 2,50, torsk 2,50, rödspotta 3,50 och makrill 2,50–3,50 pr kg. Af insjöfisk fanns det endast ål och denna kostade 4,50. Kärfotrna förekommo sparsamt och kostade 2,75.

Fru Ebba.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 14 september 1918)

Bilden i sidhuvudet visar kommersen på Skanstorget, hämtad ur Göteborgs Aftonblad 14 september 1918.