”Den stora frågan vid gårdagens stadsfullmäktigesammanträde, som lik visst löstes i beslutsamhetens tecken, var förslaget om minnesutställningens framflyttande till 1923. I samband därmed behandlades hr Bloms av beredningen avstyrkta motion om en idétävlan i stället för den egentliga utställningen.

Debatten blev dock icke så lång som man befarat, ity att allenast fem anförande höllos. Förste talare var

Hr Blom som var tveksam om möjligheten att få en värdig utställning 1923. Främst av ekonomiska skäl. I kalkylen upptages 2 milj. Lotterimedel. Ännu ha vi ej fått dem, och får man dra slutsatsen av teaterlotteriets öde, kan man ej lita på den inkomstkällan. Staden får då åtaga sig de 2 miljonerna, och med en hotande kommunalskatt om 10 kr. pr bev.-krona kan man räkna ut vad en så väldig extrautgift betyder.

Men det finns även tekniska svårigheter. Var skola de resande inkvarteras? Ett par hotell ha redan försvunnit, och den efterblivna byggnadsverksamheten måste reserveras åt bostäder. Förhållandena äro sådana, att man måste forcera husbyggandet för att få tag över huvudet åt stadens egna inbyggare. De enskilde ha redan inskränkt sig till den grad, att utsikterna till ett tillfredsställande antal privatrum äro mycket små.

Och så förplägnadssvårigheterna. Att få hit mat 1923 skall väl gå, men priserna komma säkerligen ännu detta år att hålla sig höga, och stadsbornas budget kan ej bära ytterligare prisstegringar. Tal. ville ej yrka avslag, men förbehöll sig handlingsfrihet. Däremot vädjade han, åberopande sig på Tekniska samfundets utlåtande, till de närvarande att bifalla hans motion i så måtto, att det tillsattes en beredning med uppgift att följa byggnadsproblemet, och om Tekniska samfundets utredning därtill ger anledning, framkomma med förslag om tillsättande av en allsidig auktoritativ beredning för frågans lösande.

Hr Wijk ville också ha fria händer, men ansåg att förarbetet för utställningen icke skulle avbrytas. En förklaring från stadsfullmäktige, att de kände sig osäkra, skulle stänga lotteriutsikterna. Viktiga arbeten äro redan i gång, och personal är engagerad, som icke nu kan rimligen avskedas. Hr bloms motion vore av stort intresse, men f.n. svår att överblicka.

Hr Hammar påpekade, att utsikterna f.n. voro ljusnande. Man kunde med säkerhet påräkna prisfall på byggnadsmaterial, då kolen äro i kraftigt nedgående. Även arbetsmarknadens svårigheter kunde övervinnas. Göteborg borde slå ett slag för sin betydelse som Skandinaviens naturliga centralpunkt.

Hr Sigurd Hansson varnade mot att lyssna till misströstande röster. Fast det är depression och bostadsvårigheter nu, får staden ej säga, att den ej vill ha mer industri, mer folk och mer resande. Om staden växer, kan den lösa både bostads- och livsmedelsproblemen.

Vi få ej drunkna i utredningar, fortsatte tal. sitt schwungfulla anförande. En beredning på mer än fem personer – och det behövdes minst 15 till hr Bloms allsidiga – är så tungrodd, att den ej blir färdig med sitt utlåtande förrän utställningen är lyckligt över. Många förslag ha framkommit från beredningar på senare åren, det är på tiden, att det börjar bli handling av. Och en sak till slut. En minnesutställning ger anledning till en storstädning, som samhället har nytta av.

Efter en replik av hr Blom avslöts debatten, och beredningsförslaget antogs utan votering.” (Ur: Göteborgs-Posten 15 november 1918)

Bilden i sidhuvudet visar minneshallen, hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta.