I en intervju med direktör CJ. Ekman var huvudfrågan omläggningen av hamnförvaltningen men även tre nya salutorg i stadens utkanter behandlades då han var ordförande i stadens torg- och saluhallsstyrelse.

”För denna gäller de för narvande, enligt hr Ekman, dels att nedbringa priserna på livsmedel och dels att decentralisera handeln med dessa varor. Vad det förra beträffar har naturligtvis icke så särdeles mycket uträttats under den nuvarande varuknappheten, men värdefulla förbindelser bland större producenter ha redan knutits och styrelsen följer förhållandena och kommer att göra vad i dess förmåga står för att få större varutillförsel och som en följd härav lägre priser. En sak som styrelsen ser med oblida ögon är –mångleriet. Månglarna möta de inkommande lantmännen, köpa upp deras varor och sälja dem sedan med förtjänst. Härigenom få varorna gå genom onödiga mellanhänder och följden blir att de fördyras.

Decentralisationen av handeln med livsmedel är önskvärd och kommer att genomföras så snart som möjligt. Meningen är att öppna ett par tre salutorg i stadens utkanter. För att vänja allmänheten att gå till dessa, måste handeln å dessa torg vara permanent, eller med andra ord daglig. En förutsättning härför är att det uppföres saluhallar med moderna kylanordningar. Beklagligt nog kan man icke just nu upptaga denna fråga; byggpriserna äro allt för höga.

Ordnandet av stora saluhallstorget, och närgränsande områden är en fråga för dagen. Det av den särskilda beredningen för Kungsportsplatsens ordnande utarbetade förslaget går ut på att höjda den mot kanalen sluttande delen av torget för att få detta fullkomligt plant. Den nuvarande basarbyggnaden motsvarar icke tidens krav och skall för den skull ombyggas. Under densamma kommer att läggas ett stall, då det är såväl ur utrymmes- som hygienisk synpunkt nödvändigt att få bort lantmännens hästar på torget.” (Ur: Göteborgs-Posten 4 februari 1919)

Bilden i sidhuvudet visar ett foto av Stora Salutorget 1923, hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta.