”En massa ivriga små flickor kliade i går vid halv 5-tiden omkring på Gamla Latinläroverkets gård under det att äldre, mycket värdiga personer gjorde allt för att ordna dem i raka led. Efter en god stunds bråk och rop ansågo scouterna, att det hela kunde vara klart och klämde i med en marsch. Ut genom grindarna bar det i väg i ett långt slingrande tåg av ljusa och glada färger uppför Viktoriagatan och fram genom Allén med beridna poliser i spetsen. Överallt där tåget drog fram skyndade människor till för att hröa på låten och se på ungdomens glada och högtidligt medvetna ansikten. Fina voro de små flickorna – pojkarne lyste nästan fullkomligt med sin frånvaro – sina bästa vita, skära och ljusblåa voileklänningar hade de tagit på sig och ansiktena tittade fram under nätta sommarhattar. Tåget var långt och spårvagnar och bilar måste vänta under det det passerade, så att det efter en stund samlades en lång rad tåligt väntande vagnar utmed hela avenyen. In på Heden skulle man, så i en tvär sväng fram till den stora sångarhallens dörrar. Musiken slukades först, så försvann hela det långa tåget så småningom in under det väldiga taket.

I sångarhallen var det liv och rörelse. Det såg visserligen lite tomt ut på platserna längst fram i salen men på den trappformigt uppbyggda tribunen myllrade det av glada unga sångerskor och sångare, vilkas små flaggor gåvo den livliga tavlan ett tillskott av fest och färg. Så klättrade musikdirektör Hjort upp på sin höga kateder, lät orkestern, som satt nedanför barnaskaran, ange tonen, och den gamla koralen ’Bevare Gud vårt fosterland’ klingade genom den väldiga hallen. Första intrycket var nog, att det hela lät mindre starkt än man kanske väntat. Men snart tänkte man bara på den friska, skära klangen av tusen barnaröster. De sjungo sedan folkvisor, ’Vårvindar friska’, ’Djupt i havet’, ’Mandom mod’. Av särskilt god effekt voro de tvåstämmiga sångerna – ’Blåsen nu alla’, ’Här är gudagott att vara’ och Bruno Lundgrens ’Klinga, klocka’. Den andra stämman klingade här med bedårande fyllighet. Vår musikrecensent var förtjust men påstod att barnen sjöngo bättre än musikdirektör Hjort dirigerade.

För att utfylla programmet spelade orkestern tre låtar, en från Halland samt två från Värmland, vilka upptecknats och arrangerats av Fredrik Hjort. Likaså sjöng Göteborgs och Bohus läns sångarförbund några nummer, och om man dittills kanske varit litet undrande beträffande akustiken, blev man nu övertygad, att lokalen kommer att visa sig förträfflig för de stora festkonserterna i dag och i morgon. De kraftigare klingande mansrösterna fyllde den väldiga hallen med sonor klangfyllighet. Mäktigt klingade det också när barnen och hela auditoriet till sist unisont sjön ’Du gamla, du fria’. Då inställde sig den där stora masseffekten som inte ens ett kritiskt sinne kan stå för, och som kom kalla kårar att löpa över ens rygg.

Så fick sångarfesten en stämningsfull och imponerande upptakt. Den maning, som i jättebokstäver stod att läsa över tribunen: ’Svenska sång, höj dig på starka vingar!’, kunde inte ha fått en vackrare sinnebild än genom dessa tusende barnamunnars entusiastiska sång. Ungdom och entusiasm blir det alltid som skall bära den svenska sången.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 30 juni 1923)

Bilden i sidhuvudet visar när barntåget passerar Sahlgrensbron på väg till Heden, ur Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 30 juni 1923.