”Återigen en festdag, åter en högtidlig invigning. Göteborgarna börja bli vana vid dylika evenemang nu. Man känner igen herrarna i de höga hattarna från den ena gången till den andra. Där är hr Axel Carlander, och där Dan Broström. Där är Götarnas musikkår, fotograferna och filmupptagarna, poliskonstaplarna och alla de andra. Man vet av vana, hur man skall skicka sig, och allt går utan gnissel.

Hoppet om kungsväder till Ilugs (Internationella luftfartsutställningen) öppnande i dag slog däremot fel. Det såg t.o.m. ganska mörkt ut någon timme före ceremonins början, himmeln var blåsvart, och några regndroppar föllo. Lyckligtvis blev det emellertid uppehållsväder i god tid före kl. 10, då konungen skulle anlända, och hela högtidligheten kunde försiggå utan störande moment i det avseendet.

Frånvaron av sol kunde f.ö. ej alltför mycket minska det livliga och färgglada intryck, som utställningsområdet företedde i morse. Långa rader av flaggdukar smattrade för den friska brisen, flaggor i alla färger, kända flagor och okända, blågula bredvid långt avlägsna länders. Illug är verkligt internationell, och därom bar också den språkförbistring vittne, som kunde konstateras i hallarna och på läktaren, där öppningshögtidligheten skulle äga rum.

Ute i visningsringen gungade fälttelegrafkårens stora balong captif fram och tillbaka, klar att skickas upp i rymden. Manskap från marinens flygväsende bildade häck från entrén bort mot läktaren. De inbjudna började samlas, och platserna närmast den kungliga läktaren blevo snart upptagna. Prins Wilhelm var bland de närvarande ikläd S.S.S:s uniform. Bland övriga inbjudna märktes representanter för regeringen, tyska och danska ministrarna i Stockholm, representanter för luftfartsmyndigheterna, generalstaben och marinstaben, vattenfallsstyrelsen, S.J., meteorologiska-hydrografiska anstalten, aeroklubbarna i Stockholm, Göteborg och Malmö, Göteborgs stadsfullmäktige och magistrat, Jubileumsutställningen, militärförbanden etc. Prins Wilhelm sågs samtala med general Brancker, direktören för det civila flygväsendet i England. General Wrangel, förste vice sekreterare i Ilugs styrelse, syntes i uniform. Det var en representativ skara, som strax före kl. 10 var samlad på den kungliga tribunen.

Konungen förklarar utställningen öppnad

På slaget tio anlände konungen i bil från Särö, hälsad av fanfarer. Skeppsredare Dan Broström utbringade ett leve för konungen, varefter kungssången spelades av Göta artilleriregementes musikkår. Konungen, som var civilklädd, samtalade en längre stund med prins Wilhelm, som infunnit sig tidigare, och skakade därefter hand med en hel del av de församlade inbjudna.”

”Sedan öppningsceremonin avslutats, företogs en del uppstigningar med den ballong captif, som stationerats på den stora visningsringen under den tid Ilug pågår. En medarbetare i H.T. fick tillfälle att medfölja på en av dessa uppstigningar.

Ballongen, som tillhör fälttelegrafkåren, är av italiensk modell, av en typ som i huvudsak konstruerats efter världskriget. Den representerar sålunda något av det allra modernaste i sitt slag.

Ballongen rymmer 1,200 kbm. Gas, och fylles med vätgas från fälttelegrafkårens egna gasvagnar, vilka äro försedda med 20 tuber om 100 kbm. Gas i vardera. Dessutom har man dragit fram en gasledning från stadens gasverk för fyllande av de kulballonger, vilka sannolikt komma att företaga friflygningar på söndag åtta dagar. För dessa kulballonger användes nämligen lysgas.

Från den stora ballongen captif komma olika slag av observationer att företagas. Den är försedd med fullständig fotografisk och meteorologisk utrustning.

När den är nera på jorden, fasthållen i 16 linor av kraftiga armar, liknar ballongen närmast en stor elefant med väldiga, fladdrande öron. Vi ha förut skådat tjurar och kor, hingstar, svin, och även kanoner inom visningsringen, men någon elefant hade vi inte väntat att få se. Vi klättrade emellertid ombord i korgen, och blevo ordentligt fastspända med remmar.

Ballongen, som fasthålles av en enda, kraftig stålvire, tål ända till 25 sekundmeter vind, fast man inte gärna går upp när det blåser mer än 22 m. I klart och stilla väder kan man gå ända upp till 1,500 m. höjd, fast vi i dag, då det var ganska olämpligt väder, måste nöja oss med 2–300 m.

Ett par korta kommandorop, och soldaterna gåvo efter på förtöjningarna, winschen där nere började snurra, och rätt vad det var sjönk folket och visningsringen och luftfartsutställningen och slutligen hela Göteborg, undan under oss. När vi så tittade upp, sågo vi trots det mulna vädret, långt ut till havs utanför Vinga, i norr skymtade Marstrands fästning och inåt land blänkte Delsjöarna och Rådasjöns klara ytor mellan berg och skogar. Långt där nere syntes Ilug och minareterna, fyrtornet, stora gården och den väldiga maskinhallen, Vallgraven slingrade sig i sicksack mot inre staden, och längre bort låg älven och hamnen med alla sina fartyg. En härlig utsikt, och dock vore vi inte så högt som toppen av Eiffeltornet. Trots den starka vinden, låg korgen stadigt i luften, och några obehagliga krängningar föekommo inte.

Så var det slut med härligheten, nedfärden började, eller rättare människokrypen där nere kommo upp emot oss, och snart voro vi på marken igen, där nästa passagerare otåligt väntade på sin tur. Som förut meddelats kan vem som helst få tillfälle att mot billig penning göra en uppstigning.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 20 juli 1923)

Bilden i sidhuvudet och i dagens artikel är hämtade ur Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 20 juli 1923. Bilden i sidhuvudet visar Konungen och prins Wilhelm med uppvaktning på Ilugs invigning.