”Den som vankat omkring på utställningen och sett sig om icke blott på hallarna och deras utställda produkter utan även på den publik som rör sig i och mellan dem, får ofta nog syn på barnungar, som gå omkring bärande på hela högar reklamtryck.

Det är mycket man får till skänks, om man har tur, en liten påse Malmö-mjöl, en Kungslampa fylld med konfekt, en miniatyrtub med Vademecumtandpasta, en bit Cloettas choklad, en elegant liten volym om Norstedts boktryck, en kullagerkula eller dylikt – men allt detta utdelas så att säga ’med förstånd’ av vederbörande firmors representanter till personer, de tro verkligen pröva varan ifråga. Men de flesta firmor ha icke egna representanter och icke gratisprover, och för att öka effekten av sin utställning ha de då tagit det tryckta ordet till sin hjälp: de ha vid sin monter placerat en bunt reklamlappar, i avsikt att intresserade skola taga en eller ett par. Att dessa göra effekt är uppenbart, en eventuell spekulant kan på det sättet, lättare behålla namnet på firman i minnet och komma i förbindelse med densamma. Ett studium av detta reklamtryck, hur skiftande man styr ut på det, på vilka olika sätt man vädjar till allmänheten, skulle kunna vara givande nog – men det för firmorna förargliga är, att en stor del av trycket stannar hos – barnen.

Det är nämligen alla dessa lappar, broschyrer och kataloger, som barn i åldern 8 till 14,15  år gå omkring på utställningen och samla upp för att kanske titta på – om där finns många ’gubbar’ – i fem minuter, när de komma hem. Firmorna få naturligtvis räkna med avsättning av sitt reklamtryck även på håll, där det ej gör nytta, men nog skulle de spara in åtskilligt, om föräldrar, vakter och andra inskrede mot denna barnens samlarvurm.

Grip.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 11 augusti 1923)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Firmautställning: Aktiebolaget Cloetta, Ljungsbro 1923.