”För ovanlighetens skull utan att vara förberedd genom någon skrikande och färggrann reklam upptäckte utställningsbesökaren helt plötsligt, att herr Adelsohn skaffat en ny attraktion till Stora gården. Alldeles för plötsligt tyckte polisen, som ej förberetts i tid och därför stod maktlös mot folkskarornas intresse. Det var svart av folk runt näckrosdammen första dagen de uppträdde, zigenarna. Kvällen var ljum och klar och klar och alla de små pigga blå ljusen och varma gasblossen spredo ett trolskt skimmer över den pittoreska gruppen på grästerassen framför den eklärerade idrottshallen. Så fort de unga gestalterna i de lysande vackra dräkterna slagit sig ner på gräsvallen härskade andlös tystnad runt dammens stränder, tills bandet plötsligt stämde upp och dess vilda, lidelsefulla sånger ljödo över vattnet. Den är något i sitt slag enastående deras sång. Vild och hednisk med skarpa övergångar från det mjukaste pianissimo till det kraftigaste forte fortissimo. Rösterna, särskilt damernas äro betagande klara och vackra. Antingen de låta höra sig på Stora gården, inne i huvudrestaurantens rosengård eller plötsligt stämma upp en sång vid måltiden på Pripps restaurant sitta åhörarna som trollbundna.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 22 augusti 1923)

Bilden i sidhuvudet är hämtad ur Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 22 augusti 1923.