”’Kullaviksbor ä vi alla

och seglar gör vi varje dag,

varhelst ett startskott höres knalla,

där är vi me i muntert lag’

Inspirerade av Kullaviksvisan och rörda av medlidande med de vid sydvästliga och västliga vindar mer än hälsosamt dansanta lustbåtarna, ha delägarna i Kullaviks Badhus A.-B. fattat ett för Kullaviks – eller som det officiellt heter Kiviks – framtida trevnad betydelsefullt beslut.

För den ytlige betraktaren – d.v.s. för den som första gången seglar in i den gästvänliga viken – sträcker sig denna ett gott stycke in mellan bergen. Men han behöver inte segla länge för att få visshet om, att den i badhuset beprisade gyttjan är en allt annat än angenäm bekantskap, när den sluter sig om kölen på en båt. För att giva vattnet i den grundare delen av viken en för segelsportsintresserade Kullavik bättre uppgift än att bara tjäna som oåtkomlig hemvist åt sandskäddor, sjöstjärnor och andra flatbottnade företeelser, har uppgjorts en ’hamnplan’ med åtföljande kostnadsförslag.

Enligt denna skulle den naturliga bassängen i vikens inre del uppmuddras till ett djup av 2,5 meter. Den djupa delen av hamnen skulle få en bredd av 50 meter. Kostnaden för uppmuddring av c:a 7,000 kub.-m. beräknas till 14,000 kr. Strax utanför badhuset skulle som skydd mot sjön och som förtöjningsplats läggas en 15 meter lång stenpir. Bottenförhållandena medgiva ej pirens utbyggnad på längre sträcka. Stenpiren är tänkt utförd som granitmur med lös stenfyllning å yttersidan. Medelhöjden från botten till överkrönet uppgår till c:a 2,5 meter och kostnaden för piren beräknas till 750 kr. Slutligen skulle i bassängens inre del byggas en enkel 60 meter lång träbrygga, vars kostnad uppskattas till 1,200 kr.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 25 augusti 1923)

Kartan i sidhuvudet är hämtad ur Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 25 augusti 1923.