”I sin egenskap av stadsfullmäktiges i Göteborg ordförande, en av utställningens främste initiativtagare och en av dess styrelse bägge ordförande har grosshandlare Axel Carlander kanske mer än någon annan haft anledning att i detalj följa den från dess första planerande fram till dess snart förestående stängning, och ett uttalande av honom om i vilken grad den kommit att realisera hans förväntningar hr därför ett sällsport intresse.

– Det beror ju alldeles på vilka förväntningar man haft, begynner hr Carlander vid ett samtal med en av Handelstidningens medarbetare. Vad man särskilt rent ekonomiskt väntat kan kanske var olika, jag för min del har aldrig sett utställningen såsom ett affärsföretag, som till allt pris skulle gå ihop och helst ge lysande vinst, utan jag har betraktat den som ett betydelsefullt led i firandet av stadens trehundraårsminne. Det är för övrigt vad beträffar ekonomien alldeles för tidigt att ännu yttra sig, men det är uppenbart, att det regniga vädret spelat en avsevärd roll i minskandet av inkomsterna, och generalkommissariens beräkning, att vi förlorat två och en halv miljon bara på denna omständighet, är nog riktig. Mycket beror nu på resultatet under den ännu återstående utställningstiden och sedan på avvecklingen av det hela. Med bestämdhet kan i varje fall sägas, att staden tillförts åtskilliga ökade skatteobjekt genom den penningström, som under sommaren runnit ned över Göteborg, och när det slutliga resultatet en gång föreligger, kommer det säkerligen att visa sig, att utställningen icke verkat tyngande på stadens budget utan tvärtom.

I nästan alla andra avseenden har utställningen överträffat mina förväntningar. Som en del i firandet av trehundraårsminnet borde den skapa bestående värden utan att för oskäligt betunga stadens budget. Jag visste ju vilka stora skatter samlats under det förberedande arbetet och att vi för den skull hade mycket att komma med, men sammanfört blev det hela dock mer imponerande än jag vågat hoppas.

Det historiska och därigenom uppfostrande i utställningen har hela tiden legat mig varmt om hjärtat. Jag tror också att särskilt ungdomen kunnat lära mycket på denna utställning, och den ungdom är väl bra lycklig, som på ett så instruktivt och nöjsamt sätt fått inhämta kunskaper. Uppfattningen om denna uppfostrande betydelse har genomträngt oss alla i styrelsen, och redan kort efter öppnandet diskuterade vi därför olika förslag i akt och mening att alla göteborgare, som så ville, skulle kunna få se utställningen, utan att ekonomiska skäl skulle ställa sig hindrande i vägen. Vi funderade på att ha ett par gratisdagar, men det visade sig av ordningsskäl omöjligt att genomföra. Vi ha därför i stället delat ut biljetter till fattigvårdens understödstagare och till arbetslöshetskommissionen för att av denna spridas till de arbetslösa, men dessa fribiljetter ha vi måst dröja med tills nu för att ej komma i kontakt med den starkaste turistströmmen. Avgiften för skolbarn är också satt så lågt som möjligt.

Ett av de viktigaste mål, man strävat mot, har varit att fästa utlandets uppmärksamhet på oss, och det finns intet tvivel längre, i vilken glädjande hög grad detta lyckats. Jag har särskilt fått starka bevis på Englands stora uppmärksamhet av utställningen, man är där synnerligen förvånad över att en så pass relativt liten stad i ett så litet land kunnat skapa en utställning som vår.

Även en sådan detalj som nöjesfältet har överträffat mina förväntningar. Det har verkligen visat sig att vi kunna roa oss glatt och trevligt och bland oss, skilda folklager, här i Göteborg utan att det behöver bli det bråk och busliv, som ofta inne på stadens gator varit fallet. Detta vittnar gott för Lisebergs framtid. Jag finner sålunda, slutar grosshandlare Carlander, att vi med utställningen lyckats nå de mål, vi strävat mot.

– Huruvida utställningen motsvarat förväntningarna är en fråga som obetingat måste besvaras jakande, förklarar direktör C.J. Ekman på Handelstidningens förfrågan. Den har väl i hög grad överträffat dem. Det har nock icke varit bara artigheter, då utlänningarna så superlativt beundrat och prisat de olika avdelningarna, den med naturmiljön harmonierande, monumentala arkitekturen och den förtrollande belysningen. För dem har Göteborg icke endast blivit ’en punkt på kartan’, utan vår stad och våt land framträder för alla, som skådat utställningen, som en betydande kulturfaktor. Konsten, konstindustrien och konsthantverket ha i detta hänseende utmärkt fyllt sin uppgift. Maskinhallen har enastående visat vår industris höga rang, och sjöfartsavdelningen ådagalagt stadens hastiga och målmedvetna utveckling.

Mycket skulle också kunna tilläggas om betydelsen av de kongresser, ’veckor’ och stora festligheter, som hållits här och som fått ett tillfredsställande, lyckligt och värdigt förlopp, men det skulle föra mig för långt, och jag vill sluta med att framhålla den stora tacksamhet vårt samhälle måst hysa till alla dem, från den högsta till den lägsta, i och utom Göteborg, som bidragit till att jubileumsutställningen blivit så lyckad. Vi torde väl vid detta laget böra taga i övervägande, om inte det är vårt samhälles plikt att på något mer officiellt sätt ge uttryck åt denna tacksamhet.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 6 september 1923)

Bilden i sidhuvudet visar till vänster direktör C.J. Ekman och till höger grosshandlare Axel Carlander, den är hämtad ur Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 6 september 1923.