”Från ingen anna plats i hamnen har man en så imponerande utsikt som från Stenpiren. Åt norr ser man Franska tomtens kajsträcka och bojar med dess alltid brådskande trafik samt den med sina kranar och magasinsbyggnader dominerande Centralhamnen, åt söder eller rättare sydväst öppnar sig hela hamnområdet bort till amerikabåtarnes kajplatser och Fiskhamnen, medan de stora verkstädernas ansenliga byggnader, dockor, slipar och olika slag av tekniska anordningar draga uppmärksamheten till sig på Hisingssidan.

På grund av sin omfattning och sitt centra läge mitt emot ändpunkten av Göteborgs äldsta huvudgata har Götaverken – efter han som verkstaden vuxit i både höjd och bredd – icke kunnat undgå att kraftigt bidraga till att markera den på senare år allt starkare sjöfartsprägeln på stadens fysiomi. Det har emellertid under några veckor förekommit något främmande i hamnens utseende sett från Stenpirshållet. Den stora flytdockan – alltid med en av våra eller andras största ångare i sitt sköte – ligger ej på sin plats. Den har berövats en sektion och flyttats ett stycke nordvart, och på dockans ordinarie förtöjningsplats pågå i stället djupmuddringar för den nyaste docksektionen, vilken blir en meter djupare än de övriga. Denna docksektion är nu färdig och så fort muddringen slutförts, vilket antages vara gjort om c:a 6 veckor, komma de gamla och den nya sektionen att sammanfogas till en enda docka. Denna får en längd av 600 fot och en bredd mellan vallarne av 85 fot.

Den sålunda förlängda dockans kapacitet blir 18,000 tons och den kommer liksom Eriksbergs pågående dockbyggnad att kunna lyfta Amerikalinjens nybyggnad ’Gripsholm’ och för övrigt de största fartyg, som inom en överskådlig framtid kunna tänkas kräva dockningsmöjligheter i Göteborg. När den icke användes för det största tonnaget, delas den i två hälfter, vardera bestående av tvenne sektioner. Dessa halva dockor kunna var för sig lyfta fartyg av mycket ansenliga dimensioner.

På vidstående illustration synes dels den ena dockhalvan med ångaren ’Nyland’ och dels de tvenne sektioner, varav en ny, som skola utgöra den andra dockhalvan.

Det är sant att depressionen inom skeppsbyggerinäringen världen runt alltjämt är ytterst tryckande och att de företag, som redan stupat, torde få flera efterföljare, om ej förhållandena snart ändra sig till det bättre. Icke desto mindre ha ett par av våra verkstäder – trots en i regel ytterligt hård konkurrens från både in- och utlandet – lyckats att skaffa sig en hel del åtminstone tillfälliga arbeten. Även om förtjänsten å desamma till följd av arbetshungern hos konkurrenterna ej bliver så synnerligen lysande, är det ju en stor fördel att så länge som möjligt kunna hålla det hela i gång och ej behöva avskeda något större antal av den fasta, yrkesutbildade arbetarestammen.

Beträffande de åsyftande arbetena äro en del av den art, att de äro ägnade att tilldraga sig uppmärksamhet även utanför de rent tekniska och yrkesintresserade kretsarna. Knappt hade Eriksbergs verkstad lyckligt slutfört det mycket omtalade arbetet med ett nytt förskepp åt ångaren ’Sydland’ och de båda delarnas sammansplitsning, förrän verkstaden, så som förut omtalats, i skarp tävlan med en mängd skeppsvarv på hela kontinenten, lyckades draga till sig de omfattande reparationerna på den stora amerikanska tankångaren ’Pawnee’. Det gällde här intet mindre än nytt plåtmaterial om c:a 200 ton samt uttagning och riktning av c:a 100 ton plåt.

Så inträffade det egendomliga, att Götaverken strax efteråt erhöll ett ungefär lika omfattande och även i övriga avseenden likartat arbete å den på Kullagrundet strandade Broströmsångaren ’Nyland’. Här ligger sålunda nu vardera av de båda verkstäderna en atlantångare i docka med hela botten borttagen.

Det är för övrigt internationellt på Eriksberg f.n. Verkstaden har nämligen för reparation intagit i lilla dockan engelska ångaren ’Sojourner’ av Newcastle, och inom de närmaste dagarna kommer ett stort norskt fartyg dit för att reparera. Även denna beställning har verkstaden erhållit i skarpt tävlan med flera utländska på grund av valutaförhållandena i konkurrensavseende bättre ställda varv. Det blir alltså haverister från Amerika, England och Norge, som samtidigt få sina skador reparerade vid Eriksberg.

Ännu en nyhet och därtill ett evenemang i den sistnämnda verkstadens historia är, att densamma, som i det nyttiga syftet att så länge som görligt är kunna bibehålls sin arbetarestam, beslutat bygga en förlagsbåt, kommer att förse denna med Dieselmaskineri av egen tillverkning. Maskinteknikens utveckling till sjöss har här visat en väg, som ej kan förbises av dem, som ha förmåga att hålla sig uppe i konkurrensen.

Slutligen bör i detta sammanhang icke förbigås den visserligen jämförelsevis obetydliga, men dock ur flera synpunkter intressanta nybyggnad, som Eriksberg håller på med, nämligen ångfärjan för Alnösundet utanför Sundsvall. Den är speciellt inrättad för gång i is och avsedd att föra 6 bilar och ej mindre än 120 passagerare samtidigt. Det är en dylik färja i miniatyr, som vi behöva i stället för det livsfarliga surrogat till färja som alltjämt användes vid Agnesbergs färjestation i Göta älv.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 21 september 1923)

Bilden i sidhuvudet och i dagens artikel är samtliga hämtade ur Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 21 september 1923.