”Den fruktade 1 oktober, den stora flyttningsdagen, är nu inne, men redan sedan en vecka ha vi vant oss att få se större och mindre flyttlass draga fram på stadens gator. Det anses, att redan över 1,000 flyttningar blivit undanstökade, och under de sista dagarna har man säkert varit uppe i omkring 300 om dagen.

Det är huvudsakligen de stora flyttningarna, som skett så här i förväg. Man har då i många fall flyttat i två omgångar, så att ett rum först utrymts, där den inflyttande familjen kunnat få instuva huvuddelen av sina möbler, varpå den slutliga flyttningen verkställts följande dag. Det är över huvud anmärkningsvärt, vilket tillmötesgående och vilken hjälpsamhet, som de in- och utflyttande i de allra flesta fall visat varandra, och varigenom en för båda parter besvärlig situation i avsevärd grad kunnat underlättas.

Det har dock egentligen endast varit i fråga om större lägenheter, som man kunnat flytta i skiften. Där det bara finnes ett eller två rum, måste nog allt ut, innan nästa hyresgäst kan få köra fram med sitt lass. Men så äro ju där också flyttningarna lättare att verkställa, då allt bohaget ofta kan packas samman på en enda kärra eller lastbil.

Man hade nog i allmänhet väntat att söndagen skulle bli en stor flyttningsdag, men såsynes inte ha varit fallet. Visserligen såg man, särskilt under förmiddagstimmarna, flyttlass lite varstans på gatorna, men den stora allmänna omflyttningen har tagit sin början först i dag. Emellertid var det säkerligen klokt av dem, som begagnade det strålande vackra höstvädret i går, ty i dag ha vi åter det vanliga, envisa regnandet. Det blir inte roligt för allt småfolket, som först i dag bliva i tillfälle att flytta och som nu riskerar att få alla sina saker genomvåta. Redan vid femtiden på morgonen kunde man få se en del lass på väg mot de nya bostäderna.

Det har talats en del om att några av de familjer, som blivit uppsagde men inte kunnat skaffa sig någon annan bostad, helt enkelt skulle vägra att avflytta. För deras egen skull är det emellertid att hoppas, att de inte sätta detta hot i verkställighet. Det kan nämligen inte leda till annat resultat än att hyresvärden begär vräkning, och denna kan i så fall ske redan efter ett par dagar. Den tredskande kan alltså intet vinna på saken, men däremot kan han komma att ställa till en del obehag för den, som står i begrepp att flytta in. I vissa fall kan den tredskande t.o.m. riskera att bli dömd till ersättning för den skada han vållat genom sin vägran att avflytta.

Flyttlassen rulla…

En promenad genom Göteborg i dag ger ett egendomligt minne till resultat. Flyttlass över allt. De tunga lastbilarna rulla dånande och stönande genom gatorna. Mest vid vartannat hus lastas och lossas det.

I en hög på trottoaren står bohag och husgerådsartiklar i brokig oordning. Expressbuden och flyttningskarlarna svettas och kommendera. Sägar, byråar och kommoder langas upp på lasset. Det växer snabbt i höjden. Överst tar en karl plats med en spegel eller en bladväxt i knät. Bilen sättes i gång och det bär i väg.

Allt vad Göteborg har i lastbilsväg synes vara engagerat i den stora flyttningen. Man kan läsa allehanda firmanamn på bilarnas skyltar. Från expressbyrå- och speditionsfirmanamn till namn på ved- och kolfirmor och åkare. Hästskjutsar äro även strängt anlitade.

I stadens centrum är det mera lugnt. Utkanterna ha större känning av den allmänna brådskan. I Vasastaden och kvarteren utmed Södra Vägen flyttas det frenetiskt. På Berzeliigatan iakttogo vi i dag inte mindre än sju flyttlass på en gång. Och dock är gatan inte stor.

I hörnet av Södra Vägen och Berzeliigatan ligger ett nybygge. Fönsterna ha inte kommit in överallt ännu. Långt mindre äro portar och trappor klara. Men det flyttas dock in. Lass på lass stannar och möblerna bäras på gångar och plankor över den fragmentariska gångbanan.

I de provisoriska bostäderna flyttas det också. Vi kastade i dag en blick in i Exercishuset med dess compoboard-lägenheter. Några småttingar leka i sågspånet i förstugan. Två unga kvinnor stå i en gång och diskutera den bedrövliga situationen. Ett par män bära in träsoffor, stolar och bord. Stackars människor, tänker man. Det är inte roligt att komma till dylika bostäder.

Men det är bättre än ingenting. Många familjer ha inte tak över huvudet. Hur alla dessa lyckats klara situationen har ännu inte gått att utreda. Något annat än vänner och bekanta torde de inte ha att förlita sig till.

Det har varit en mörk 1 oktober i år. Det är säkert i många familjer man skall minnas den dagen med bitterhet. Och naturen själv synes markera bedrövelsen. Duggregnet faller tätt och immar ned möbler och flyttgods. Inte en solstråle har velat lysa upp humöret.

Wan.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 1 oktober 1923)

Bilden i sidhuvudet vsar två bilder från flyttningarna i Vasastaden, ur Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 1 oktober 1923.