”Strax före pressläggningen i går hunno vi införa en resumé av de beslut, som utställningens förvaltningsutskott fattade under sitt tre timmar långa sammanträde i går. Det framgick av denna resumé, att mycket omfattande rivningar förestå. Dessa ordnas emellertid så, att de inte mer än nödvändigt skymma de delar som t.v. få stå kvar, och som äro avsedda att rivas först i andra hand.

Sålunda komma vi ännu nästa år att finna både den lilla entrégården, Långa gården med den gröna kupolen och minareterna och Stora gården med Minneshallen och huvudrestaurangen till synes i samma skick som nu.

Skenbart komma samma byggnader att finnas där som nu, men i själva verket blir det på många håll blott de från gårdarna synliga fasadväggarna, som får stå kvar, medan själva byggnaderna bakom rivas.

Sålunda bibehållas väggen längs Lilla gården fram till kupolvalvet, och de salar, som ligga närmas Långagården få också stå orörda. På Stora gården kommer man inte att märka att idrottshallen försvinner, då pelarfasaden bibehålles. Ej heller kommer man att se att övre delen av konstindustrihallen liksom alla byggnaderna bakom Minneshallen rivas.

Hela den del av utställningen, som ligger väster om Södra vägen, kommer alltså t.v. att till det yttre kvarstå i sitt nuvarande skick, medan de bakomliggande partierna rivas. När dessa äro borta blir det en jämförelsevis lätt sak att få bort de återstående delarna. Så fort det är möjligt, ämnar man öppna en trafikled från Lorensbergsområdet över Stora gården till Korsvägen.

Viadukten skall som förut omtalats bort, och intet skäl finnes att ’behålla skenet’ på den del av utställningen som ligger öster om Södra vägen. Ännu har man dock inte beslutat om hela detta områdes öde. Man vet endast att den stora kulissen, den mindre maskinhallen och automobilutställningen skola rivas i första hand.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 13 oktober 1923)

Kartan i sidhuvudet, och nedan, visar utställningsområdet, de skuggade partierna skulle kvarstå även under 1924.