”En ny kollisionsolycka mellan tåg och motorfordon inträffade i går kväll, denna gång inom Göteborgs stads område.

Då Säröbanans tåg från Göteborg kl. 9,30 på kvällen passerade vägövergången vid Slottsskogen, blev loket påkört av en motorcykel med sidovagn. Motorcykeln, som körde under de fällda bommarna, träffade loket med våldsam kraft och splittrades alldeles. Föraren, som blev fullständigt massakrerad, dödades ögonblickligen. I sidvagnen åkte en dam, som strax efter sammanstötningen visade svaga livstecken och därför transporterades till Sahlgrenska sjukhuset. På vägen dit avled hon emellertid av de erhållna skadorna.

Arbetet med att befria loket och göra banan klar, så att tåget kunde fortsätta, tog över en timme i anspråk. Vid den på bårhuset företagna undersökningen av den dödade mannens kläder fann man ett körkort och ett brev. Körkortet var utfärdat av länsstyrelsen i Vänersborg 1920 för hemmasonen Ernst Richard Lindahl, Frändefors i Dalsland, född 1898. Brevet var ställt till Herr Ernst Richard Lindahl, Nordhemsgatan 62, Göteborg. Motorcykeln bar nummer0,813, och dess innehavare är i registret antecknad som W. Lundén.

Av de vid olyckan närvarande järnvägsmännens rapporter framgår, att motorcykeln måste ha kört in under bommen, sedan denna fällts, och med våldsam fart törnat emot loket. Tjänstgörande bomvakten, stationskarlen Bengtsson, hade observerat motorcykeln, som kom från Frölundahållet och med stark fart närmade sig järnvägsövergången samtidigt med tåget. Bommarna voro emellertid där redan fällda och ett starkt lysande rött sken visade stopp utåt vägen. Bomvakten, som stodo på motsatta sidan, riktade därför sin uppmärksamhet mot tåget och visade den vanliga körsignalen. I samma ögonblick som loket passerade övergången, hörde han emellertid en kraftig skräll, och samtidigt satte loket till bromsarna. Tåget, som utom loket endast bestod av en boggievagn, stannade på c:a 30 meters avstånd från olycksplatsen. Sedan man konstaterat, vad som inträffat, satte sig B. i förbindelse med brandkåren vars ambulans inom kort var framme för att föra den svårt skadade kvinnan till sjukhuset. En maskinskada tvang emellertid ambulansbilen att stanna på vägen, och transporten måste fortsättas med en droskbil.

Polisen i tredje distriktet, under vilket olycksplatsen hör, vitsordade järnvägsmännens uppgifter, att man med motorcykel kunde komma fram under bommen, som saknar galler på undersidan. Bommen är alltså ganska lätt och kan vid en häftig stöt flyga upp för ett ögonblick och lämna större utrymme än vanligt. Ett märke i bommen kunde sålunda ha gjorts av den framrusande motorcykeln. I likhet med andra fällbommar, framhåller byråassistenten Lillienberg, har bommen på mitten ett järnstöd mot vägen. Detta hade skadats en smula, vilket tyder på att forceringen av hindret skett någorlunda på mitten av bommen. Hr Lillienberg framhöll vidare, att kollisionen av allt att döma torde ha försiggått med sådan kraft att om det ej varit det tyngsta loket utan ett av järnvägens vanliga lätta typ, detta kunde ha bringats att urspåra.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 18 oktober 1923)

Bilden i sidhuvudet visar järnvägsövergången, (X) markerar den plats där motorcykeln körde på bommen, hämtad ur Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 18 oktober 1923.