”Under gårdagen gjorde man en del undersökningar på ort och ställe just vid samma tid på dygnet som olyckan inträffade. Man lyckades därvid fastslå, att bommar och ljussignaler kunde iakttagas på långt håll. Sikten är så god, att man på 75 meters håll kan urskilja t.o.m. färgen på bommarna.

Vid försök med en motorcykel av samma fabrikat som den förolyckade fann man, att cykeln ’tar’ bommarna i höjd med lyktan och handtagen. Bommarna skutas därvid upp några decimeter till följd av fjädringen. Motorcyklisten har troligen fått ett hårt slag av bommen, då cykeln gick under. Detta förklarar hans underlåtenhet att vrida cykeln åt sidan på det rätt stora området mellan bommen och järnvägsrälsen.

Egendomligare är förhållandet med flickan. Av vissa tecken att döma har hon aldrig suttit i sidvagnen utan på sätet bakom föraren. Det förefaller därför märkvärdigt, att hon kunnat komma under bommen. Tydligen har hon hållit sig krampaktigt fast i föraren och därigenom delat hans öde.

Enligt vad Handelstidningen ytterligare i dag inhämtat hos polisen, kan polisutredningen nu anses avslutad. En första kort rapport i saken har i dag inlämnats till poliskammaren. I morgon inlämnas den stora s.k. utredningsrapporten.

Polisens uppfattning är, att olyckan helt och hållet är att tillskriva den dödade motorcyklisten. Järnvägens stopp- och varningsanordningar ha fungerat på reglementerat sätt vid olyckstillfället. Järnvägen är alltså utan skult till olyckan. Saken är därmed utagerad. Något rättsligt efterspel kan inte bli följden, då den som skulle svarat vid ett eventuellt åtal, chauffören, ej längre är i livet.

Identifieringen av de dödade är likaledes verkställd. Som H.T. redan i går meddelade äro de två omkomna chauffören Ernst Rickard Lindahl och tjänsteflickan Anna Larsson. Den senares fader har i dag på bårhuset igenkänt dotterns lik.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 19 oktober 1923)

Bilden i sidhuvudet visar Ernst Rickard Lindahl, hämtad ur Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 18 oktober 1923.