”Inkvarteringsbyrån på Götaplatsen stänger i dag sina porter. En av Handelstidningens medarbetare har med anledning därav bett ingenjör Melin, som förestått byrån efter fröken Brunius frånfälle, om några siffror till belysning av verksamheten under utställningssommaren.

Maj månad var som bekant ganska dålig vad publiktillströmningen beträffar, sade ing. M., och ännu den 1 juni voro endast 90 privatrum uthyrda. Men då började också stegringen och fortgick sedan i ett våldsamt tempo hela månaden. Efter två veckor (den 15 juni) var man uppe i 900 uthyrda rum, och efter ytterligare en vecka nåddes sommarens dagsrekord med 2,200 rum. Det var just vid midsommar, då det stora lantbruksmötet pågick och så mycket lantfolk var i staden.

De följande dagarna voro något lugnare, med minimum den 28 juni med 1,050 rum uthyrda. Men så kom sångarfesten och Röda korskongressen, och 1 juli var man uppe i 1,550 rumsuthyrningar. Därefter följde en betydlig minskning i resandeströmmen, endast avbruten vid naturforskaremötet den 9 juli, då man nådde siffran 1,00. Från 18 juli till månadens slut höll frekvensen sig vid omkring 650 rum om dagen, men med augusti månads ingång går kurvan åter i höjden. Ilug gör sig gällande, och i ännu högre grad flygtävlingarna, och den 6 augusti, då ej mindre än sex kongresser samtidigt började, nåddes sommarens sista verkligt höga siffra, 1,200.

Sedan föll kurvan jämt till den 7 september, för att därefter hålla sig omkring siffran 100 ända till den 20:de. Trädgårdsutställningen medförde ett plötsligt uppsving i den avdomnade trafiken, med 450 som högsta dagssiffra, den 24 september, men därefter hade man endast omkring 50 rum uthyrda om dagen ända tills utställningen stängdes. Vid 10-tiden på kvällen den sista dagen kom emellertid ett hundratal personer nästan samtidigt och frågade efter rum.

De sista dagarna har man haft ytterligt få rum uthyrda, och man har blott hållit öppet för den personals skull, som håller på att packa ned utställningsgodset, samt för att bereda värdinnorna tillfälle att få ut sina pengar. I dag stänger man som sagt definitivt. Sedan återstår en del arbete med bokslutet, men det hoppas man ha undanstökat till början av november.

Som bekant har här uteslutande varit fråga om privatrum, och det beräknas att man under hela sommaren skaffat privat logi åt 40–45,000 personer. Därtill komma alla de, för vilka byrån skaffat plats i skolor och gymnastiksalar. Dessas antal uppskattar man till närmare 40,000. De kommo också under en relativt kort period, i stort sett från mitten av juni till omkring den 5 juli, under de stora gymnastik- och sångarfesterna. Sedan dess drogos de flesta av dessa lokaler så småningom in, men ända till början av september hade man ännu inkvarteringar i några skolsalar.

Enkelrummen äro de, som i vanliga fall varit mest besatta, men under lantbruksveckan blev det plötsligt en stor efterfrågan på rum med flera sängar. Det berättas många lustiga episoder från denna tid, som då sju personer ville hyra ett enda rum, eller då ett par tog ett rum med två sängar, och inte talade om, att de dessutom hade tre barn med sig. Men allra mest ovett hade damerna på byrån fått i några fall, då värdinnorna upptäckt, att hyresgästerna inte hade samma efternamn. Det var ju dock inte så lätt för byrån att kontrollera, att alla par voro ordentligt gifta.

På kontoret på Götaplatsen hr man haft mer än dubbelt så mycket att göra som på de båda andra kontoren tillsammans. Av dessa hade kontoret vid Drottningtorget i början större trafik än det vid Bergslagsbanan. Skillnaden utgjorde ungefär 25 rum mera om dagen. Man har också haft ett avdelningskontor i Köpenhamn, vilket ombestyrt en hel del rumsbeställningar, ibland uppgående till flera hundra åt gången. Detta har särskilt varit fallet i samband med en del studieresor från Danmark. Stockholmskontoret har däremot haft mindre att göra, då folk där oftast skrivit direkt.

I början var det rätt många, som beställde rum pr brev eller telefon, och vissa dagar har rikstelefonen ringt var femte minut. Det stora flertalet har dock hyrt sina rum personligen. Stort besvär vållade de, som beställde rum, och sedan utan vidare uteblevo. Det var en sak som värdinnorna hade svårt att förstå.

Under lantbruksveckan hade man en personal på 50 personer på byrån, men redan den 15 juli hade man nedbringat densamma med 10 proc., och sedan har personalen minskats undan för undan varannan vecka. Det har varit ett jättearbete som utförts, och även om det hakade upp sig en del i början och klagomålen då kommo tätt, s har allt gått väl i lås under den allra största delen av utställningstiden.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 20 oktober 1923)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Götaplatsen 1923.