”Göteborgs grannkommuner skifta hastigt karaktär – Lundby och Örgryte äro lyckligt införlivade och Mölndal har blivit stad. Turen synes nu ha kommit till Västra Frölunda vars invånareantal nu vid årsskiftet är uppe i den ej föraktliga siffran av 10,200 personer, därav 7,000 inom Älvsborgs municipalsamhälle, som utgör en del av kommunen utmed spårvägen från Stadsgränsen till Saltholmen. Denna hastiga utveckling har gjort att ett antal stora frågor stå på dagordningen.

Kommunal- och municipalfullmäktiges gemensamme ordförande, ing. Karl Rudolf, hade till i går inbjudit samtliga kommunal- och municipalfullmäktige samt ledamöter i andra styrelser till ett möte på Långedrags vinterrestaurant, där ingenjör Rudolf i ett föredrag redogjorde för de olika frågorna. Motivet till mötet var att de båda institutionerna kommunal- och municipalfullmäktige skulle komma tillsammans. De flesta frågorna intresserade båda dessa organisationer, men som en författningsenlig form till samarbete ej finnes, ansågs ett sådant möte på sin plats.

Föredragshållaren visade först en grafisk framställning över invånareantalets ökning från 1900 till 1924. Om man undantager det sista årets exceptionella ökning med 15,4 proc. Har medelökningen under dessa år varit 5,7 proc. På denna grafiska framställning var också angivet, hur ökningen i fortsättningen skulle komma att te sig. Med en fortsatt medelökning av 5,7 proc., som talaren framhöll som möjlig ökning, skulle invånareantalet om 15 år vara uppe i närmare 25,000. En medelökning, som ansågs sannolik var 4 proc. Pr år och genom denna skulle invånareantalet om 15 år vara uppe i 18,000.

Talaren framhöll, att de styrelser inom kommunen, som ha att besluta i de olika frågorna, böra tänka på denna snabba utveckling och ej lösa frågan efter allt för smått.

Vatten från Göteborg eller Järnbrott?

Därefter övergick föredragshållaren till de mest trängande sanitära frågorna, vatten- och avloppsledningars anläggning, och framhöll med skärpa, att det ej går vidare att uppskjuta dessa frågor, och att de måste lösas i ett sammanhang. Avloppsförslaget var baserat på det s.k. separatsystemet. Av municipalsamhällets c:a 900 fastigheter skulle omkring 500 beröras därav vid ett första byggnadsstadium, som skulle komma att draga en kostnad av kr. 550,000. Talaren framhöll nödvändigheten av att de fastighetsägare, som fingo direkt nytta av avloppsledningens genomförande, fingo betala en stor del av kostnaderna genom inkopplingsavgifter att betalas antingen en gång för alla eller under ett antal år framåt, och eftersom nya fastigheter uppkomma inom de centrala delarna skulle nya inkopplingsavgifter tillkomma, så att samhällets utgifter för detta ändamål ej skulle bli så avsevärda att de i högre grad komme att öka skatterna.

Vattenfrågan avsåg man att ordna genom att föra ledningar från trakten av Järnbrott, där undersökningar visat att grundvatten finnes att tillgå. Talaren ansåg emellertid att en naturligare utveckling vore att vatten erhölles från Göteborg och föreslog därför att underhandlingar snarast möjligt inleddes med Göteborgs stad och förslag om anläggning av sådana ledningar snarast blev av fackman uppgjort. Vattenverket är att betrakta som ett affärsdrivande verk. På grund av rörnätets stora utsträckning och kostnader för pumpställ och dylikt, kunde emellertid en sådan anläggning ej förräntas, utan komme i stället att lämna en förlust som finge uttaxeras, dock ej större än att fördelarna, som vunnes voro värda en liten skattehöjning. Givetvis inverkar det på driftsresultatet om vattnet tages från Göteborg, vilken avgift samhället får betala. Kostnaderna för en anläggning från Göteborg med samma utsträckning av rörnätet som avloppsnätet belöper sig i runt tal till 350,000 kronor, emot kronor 550,000 om vattnet skulle tagas från Järnbrott.

Införlivningsfrågan ännu icke aktuell

Därefter redogjordes ingående för det länge vari frågan om införlivning med Göteborg befann sig. Den vore just nu knappast aktuell av flera orsaker, men torde bli det om några år. Tal. framhöll i samband härmed, att man inom Västra Frölunda borde arbeta fram de stora frågorna som om införlivningsfrågan inte funnes. Först när densamma blir aktuell, är tidpunkten inne att taga ställning till densamma. Även om införlivningen skulle komma till stånd om ett flertal år, kunde man icke behålla den kommunala indelningen med municipalsamhälle inom kommunen, och med därav följande dubblering av administrationen och olika skattesatser. Nej, man borde genast övergå till ett enklare styrelsesätt och bilda köping, vilket vore precis detsamma som om municipalsamhället sträckte sig över hela kommunen. Utvecklingen går otvivelaktigt i sådan riktning.

Först blevo Långedrag och Hagen municipalsamhällen, sedan ett stort område, innefattande dessa två municipalsamhällen och ytterligare ett område, som kallas Älvsborgs municipalsamhälle. Och detta är ej mer än ett par år gammalt förrän man överväger ytterligare utvidgningar på grund av en okontrollerad byggnadsverksamhet utanför dess gränser.

På andra håll inom kommunen ökas byggnadsverksamheten och en elektrifiering av Säröbanan eller de oanade möjligheter bilomnibustrafiken har, skulle ytterligare öka byggnadsverksamheten i andra delar inom kommunen. Varför inte då först som sist taga steget fullt ut och indraga hela kommunen under stadsplanelagen och andra stadsstadgar.

Tal. redogjorde också för stadsbildningen, den väg som Mölndal valt, men ansåg av flera skäl en sådan utveckling ej vara att rekommendera. Köpingbildning skulle ej på något sätt förgripa sig på införlivningsfrågan, endast ha till följd en enklare administration och ökad kontroll över byggnadsverksamheten och de sanitära frågorna.

Efter föredraget diskuterade de närvarande de olika punkterna, och man uttalade sig allmänt för köpingsbildning. Även från de delar, som ligga utanför municipalsamhällena fick man höra många uttalanden om en köpingsbildning som en naturlig utveckling, och det ansågs, att många olika synpunkter pekade i sådan riktning.

Som resultat av mötet antogs en resolution, vari mötet uttalade sig för köping.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 22 december 1923)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Stadsgränsen.