”Göteborg fick verkligen sin vita jul, en helg mer nordiskt frisk och vintrigt strålande än staden upplevat på länge. De snömassor, som vräkte ned på julafton, lågo kvar och beredde ett mäktigt, vitt täcke över gator och hustak på juldagen. Termometern nådde någonting som i det närmaste bör vara bottenläge för dessa delar av landet, och över allt det vita sände vintersolen blekgula strålar. Man trodde sig förflyttad långt tillbaka i tiden, då köld och snö oupplösligen ansågos höra samman med julen.

Själva julaftonen blev rent av sensationell. Redan på middagen började nordan riva i den lösa snön och sände vita, virvlande moln genom gatorna. Som stelnade vågor tornade drivorna upp sig, och för fotgängarna var det allt annat än lätt att ta sig fram. Ovädret ökade alltjämt och nådde sin kulmen fram på eftermiddagen, då de sista vandrarna sökte sig hem till doppgrytorna. Man såg knappast hand framför sig i snöyran. Att få tag i en bil var så gott som uteslutet – stationerna svarade inte på telefon, och på gatorna var det nästan slagsmål om de åtråvärda kupéerna. Chaufförerna hade säkerligen en av sina allra livligaste julaftnar. En hel del bilar körde i kull i dikena utmed landsvägarna i närheten och behövde assistens. Andra körde fast i drivorna, och överhuvudtaget var vädret mycket påkostande för bilmännen.

På juldagsmorgonen voro skyfflar och kvastar i livlig rörelse redan tidigt för att göra vägar och trottoarer hjälpligt gångbara. Det blev en enastående vacker juldag, men kölden var kanske väl kraftigt tilltagen för invånare på våra breddgrader. Kvicksilvret rörde sig så sakta ned mot –20 gr. Ungdomen var emellertid i farten. Det var ett tillfälle att pröva de nya julklapparna, skidorna och sparkstöttingar, som man knappt hade vågat hoppas på. Hela dagen utvecklade sig det rörligaste liv i parkerna och stadens omgivningar.

På annandagen kulminerade kylan. Det fanns termometrar i staden, som registrerade under – 20 gr. På morgonen och i omgivningarna noterades ännu lägre temperatur. Ett ideligt tutande i ångvisslor ute från älven tydde emellertid på dimma, och man kunde misstänka, att kölden under dagens lopp skulle ge med sig en smula. Så blev ock förhållandet, och på kvällen hade kvicksilvret gått upp högst avsevärt. Dimmorna kommo drivande i tjocka skyar från älven och in över kanalerna, förlänade de närliggande stadsdelarna en säregen vinterprägel. I Stora Hamnkanalens fond stod stadens julgran strålande ljus och speglade sig i den mattglänsande isen.

Trevliga jularrangemanger på sjukhusen.

På sjukhusen har julen firats under traditionella former i enlighet med det program Handelstidningen meddelade på julaftonen. I alla större salar stodo granar, och de julgåvor, som sänts till patienterna, hade hopsamlats och utdelades på eftermiddagen. På Sahlgrenska sjukhuset gick den traditionella långdansen av stapeln kl. 5 och en del småttingar, som vistades där, tycktes i den allmänna trevnaden alldeles glömma bort ledsnaden över att inte få vara hemma på denna efterlängtade kväll.

På Barnsjukhuset delades en hel mängd julklappar ut, choklad från Marabou och Kanolds, leksaker från firman Turitz och en mängd småsaker, som sköterskorna själva förfärdigat eller insamlat på privat väg.

På Kålltorp inleddes helgen med julbön på julaftons eftermiddag av pastor Lindblom, varpå patienterna undfägnades med den sedvanliga julmaten. Några påhittiga patienter hade arrangerat en tablå ’Tomtar i skogen’ och ett par andra stodo för den musikaliska underhållningen, vilken i väsentlig grad bidrog till att höja stämningen. På juldagen fingo konvalescenterna gå hem till sina anhöriga under det att för de övriga hölls gudstjänst i salarna.

Helgens olyckskrönika

Det har varit en ganska lugn helg hos polisen, och endast något 20-tal fyllerister ha fått jula i finkan. Olyckskrönikan är ej omfattande, men ett par händelser äro dock att anteckna. På julaftons middag inträffade sålunda en kolosförgiftning till döds i Münchens bryggeri. Det var en c:a 70-årig värmeledningseldare Janne Bengtssson, som anträffades kolosförgiftad nere i eldningskällaren, och det var omöjligt att återkalla honom till livet.

En annan olyckshändelse inträffade på julaftonen i Stigbergsliden, i det att en styrman Axel Lindgren på Lloydångaren ’*Skandinavia’ vid middagstiden påkördes av en uppifrån liden kommande spårvagn. Han fördes i sanslöst tillstånd till Sahlgrenska sjukhuset, där han kvarligger. Uppenbarligen har yrsnön hindrat honom att se spårvagnen. En annan olycka inträffade på juldagsmorgonen vid Redbergsvägen. En 14 års pojke hoppade av en spårvagn, medan denna befann sig i gång, sprang bakom vagnen och överkördes av en från andra hållet kommande bil. Han fördes till Barnsjukhuset, där det konstaterades, att han endast fått ett revben knäckt.

Sex brandkårsutryckningar under juldagarna.

Under julhelgen ha sex eldsvådetillbud, samtliga dock av tämligen ofarlig art, inträffat i staden. På julaftonen fick brandkåren rycka ut två gånger, på middagen till Vallgatan 18, där man glömt skjuta spjället till en brasa, och på eftermiddagen till ett torp ute vid Delsjön, där soteld utbrutit.

Kl. 1 på natten till juldagen alarmerades brandkåren till L:a Nygatan 1, där en elektrisk panna kokat torr. På eftermiddagen förekomma två utryckningar, först till Carl Johansgatan 22, där ljusen antänt en gardin, och senare till Nordhemsgatan 41, där taket antänts vid upptining av ett fruset vattenledningsrör.

På annandagen gällde olyckstillbudet en motorbåt i T-kanalen. Båtens akter blev ganska illa skadad.

Besvärligheter för spårvägar och järnvägar.

För spårvägsmännen blev julafton en av de svåraste dagar, man haft på många år. Det är ju ovanligt här i Göteborg med så mycket snö och så stark kyla på en gång, och denna kombination förorsakade också en hel del besvärligheter. Särskilt var det inte lätt att hålla växlarna klara, men någon direkt fastkörning inträffade inte mer än vid ett tillfälle, nämligen i Sannabacken. Snön fick skottas undan, men det tod en del tid, och tidtabellen på Långedragslinjen blev därigenom avsevärt rubbad. Även på övriga linjer var det givetvis omöjligt att hålla tiderna.

Det skarpa vintervädret har också haft sin inverkan på järnvägstrafiken, men de förseningar, som inträffat, ha ej sin orsak i förhållande vid härvarande stationer. Västkustbanans nordgående nattåg inkom på juldagsmorgonen ej mindre än 3 ½ timme försenat. På grund av kölden fröso en del vagnar sönder, men i de flesta fall hann saken rättas till i tid. Ett undantag var en av S.J:s tredjeklass sovvagnar, i vilken ett ångrör sprack. Detta inträffade i Herrljunga och då endast ett begränsat antal tredjeklass sovvagnar stå till förfogande, måste de resande ta sittplats i en andraklass vagn.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 27 december 1923)

Bilden i sidhuvudet visar julfirandet på Barnsjukhuset, hämtad ur Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 27 december 1923.