”Färden skulle egentligen gått till Dalom, men som skid-idrottens allsmäktige härskare, gubben Vinter, ännu ej hållit sitt intåg där, måste kosan ställas till Ed, det enda ställe, hvaröfver han utsträckt sin spira. Ed ligger som bekant i Dalsland, invid Stora Le och att döma efter kartan troddes det hafva en för skidlöpning gynnsam terräng.

Det var en hurtig skara, som för afresan samlades vid Kristianiatåget. Alla med ett förråd godt humör, som räckte hela färden. Vi framkommo på kvällen, inkvarterades och hvilade snart i Morfei armar. Morgonen därpå, efter frukosten, spändes skidorna på, och så bar det iväg att leta efter lämplig hoppbacke. En hjälplig sådan fanns snart, ’gupp’ byggdes och öfningen började genast. Efter backåkningen företogs en terrängtur, och så var den dagen slut.

De två följande dagarna var den första lik; den 4:e dagen företogs en färd till norska gränsen, omkr. 2 mil, hvaraf dock omkr. 5 km på grund af tjocka måste tillryggaläggas med tåg.

5:e dagen anslogs åt en utmärkt lyckad Orienteringslöpning på omkr. 13 km, till hvilken Göteborgs Idrottsförbund välvilligt skänkt 4 pris. Äfven till följande dags backåkning som tö omöjliggjorde, hade G.I.F. ställt sina bägare till förfogande.

Så var veckan på Ed slut, och nöjda med färden återvände vi till slasket i vår goda stad.

Tvärr fanns de första dagarna ej öfverflöd på snö, och det, som fanns, var så hårdt, att skidorna foro mycket illa. Terrängen där fordrar mycken snö för att vara fullt framkomlig, då den nästan uteslutande består af skog.

Trakten är en af de härligaste, både friska och trötta människor kunna begära. Allt enar sig om att skänka lifslust och ro. Mäktiga skogar, bekransande de omkringliggande bärgen och döljande små hemlighetsfulla tjärnar, stora, isbelagda sjöar, bilda en storlagen natur, som en gång sedd, aldrig glöms.

Allt detta ha vi i vårt eget land, hvarför då gå öfver ån efter vatten. Antagligen därför, att på Holmenkollen allting är 60 procent dyrare än på det ännu anspråkslösa Ed. Detta ställe kan ju ännu ej bjuda mycken komfort och kan ej mottaga mer än ett hundratal gäster, men det är ju så nyss börjat. Den ytterst tillmötesgående och välvillige direktören, hr Witte, har haft stora svårigheter att kämpa emot, men har på kort tid bragt Ed en god bit på väg. Han sade också själf ett sant ord: ’Det syns lätt, hvad som fattas, men föga anas, hvad som är gjort’.

Ed har förut mes besökts på sommaren, och då ha de tre små hotellen räckt, men nu börja äfven vintergäster anlända i öfverflöd. Därför kommer ännu ett hotell att inträttas.

För att af Ed göra en bendant till Holmenkollen fordras dock att svenskarne, och i främsta rummet innevånarne i det närbelägna Göteborg (4 tim. färd till Ed) gifva sin hjälp åt den behjärtansvärda saken genom säväl det pekuniära som moraliska stöd, som en liflig och jämn frekvens skänker nydanaren af ett sådant företag.

’Waterproof’.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 13 januari 1904)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Något foto från Ed 1904 har inte påträffats, dagens artikel illustreras istället med ungdomar på skidor i Delsjön från år 1937.