”Det förekommer esomoftast, att poliskammaren får anmälan om, att bedrägeri begåtts medels telefon.

Härvid tillgår i regel så, att en affär pr telefon mottager rekvisition å varor, som skola sändas till uppgifvet ställe. Ordern expedieras, och då budet kommer till den uppgifna adressen finnes ingen hemma. I god tro aflämnas varorna antingen till någon jungfru eller till någon af grannarne. En stund senare inställer sig en man – bedragaren – och uppger, att varorna sändts fel, men att han nu är utsänd för att rätta misstaget. Han får varorna och försvinner.

En smula försiktighet å affärsmännens sida skulle säkerligen göra detta sätt att bedraga omöjligt.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 9 mars 1904)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Telegrafverket och växeln år 1901.