”På Lorensbergs sommarteater i går afton.

Den japanska Naniva-truppen hade just uppträdt och gjort sin sortie under publikens bifallsåskor. Dess egendomliga framträdande med den exotiska akrobatiken och de genuint japanska jonglörkonsterna är ju ock ett nummer som lätt tar publiken med storm.

Så går ridån efter en paus upp. I en jättelik bur, som placerats på scenen, vandra sju lejon och en lejoninna oroligt af och an. Att vara åskådingsobjekt för en varitépublik tycktes de sätta mindre värde på än mademoiselle Iris och hvad de heta, dessa varietéstjärnor, som också tycks vara födda under tropikens sol att döma af deras minimala toalett. Helt obesväradt träder en ung dam – som nog också kunde komma tvåfota lejon att krypa för sina fötter – in i buren. Nu börjar en uppvisning som kommer kalla kårar att ila utför åskadarnes ryggar – ett svalkande sommarnummer i sanning.

Dresyr har jag egentligen aldrig svärmat för. En fågel i skogen är bättre än tio i bruen, har mitt oppositionella lynne alltid funnit vida lämpligare än det gamla ordspråk, af hvilket nyssnämnda är en travestering. Men det ligger dock något storartadt öfver en kvinna, som är nog modig att träda inför åtta morrande, rytande lejon, som icke hysa allt för öfverdrifven beundran för sin vackra tämjerska. Medgifvas måste, att den dressyr hon förmått bibringa de vilda bestarne står på höjden af hvad som kan åstadkommas i den vägen. När hon lägger sin vackra arm eller ännu mer när hon sticker sitt ingalunda oäfvet formade hufvud i lejongapet, gå säkerligen starka rysningar genom åskådarne. En och annan känner sig nog också ängslig när dessutom de mäst obstinata lejonen visa sig benägna att allt annat än kärleksfullt smeka henne med sina ramar.

Som afslutning på det hela danser m:lle Marguerite serpentindans inne i buren under de elektriska strålkastarnes olikfärgade ljus. Att lejonen efter den prestationen hotfullt visa henne på dörren  och låta sina bestiala tandrader blottas till något som svårligen kan tolkas som ett leende, förefaller dock ej fullständigt förvånandsvärdt.

Åt alla damer som snart skola träna sig i att hålla badortslejonen på afstånd och åt alla män som vilja se piskan föras i mjuka kvinnohänder utan någon personlig risk rekommendera vi m:ll Marguerites aftonunderhållning. Den är värligen lärorik och – nervkittlande.

Guillaume.” (Ur: Göteborgs Posten 6 maj 1904)

Bilden i sidhuvudet visar en annons för uppträdandet på Lorensberg, hämtad ur Göteborgs Posten 6 maj 1904.