”I en af de tidningar som svansa för nykteristerna stod häromdagen en insändare i frågan (om spritförsäljning vid den nya restaurangen i Slottsskogen), undertecknad af några I.O.G.T:s koryféer på platsen. »Insändaren» bar den smakliga rubriken: FOLKPARK ELLER SPRITPARK? Jag skulle vilja ställa frågan så: FOLKPARK ELLER HUNDPARK?

Särskildt om söndagarne ha de älskliga fyrfotingarna tydligen en obegränsad fridag härute, det har jag varit vittne till ett par gånger. Har inte parkpolisen order att anhålla hundar som störa friden?

Stora, otäcka, vildsinta, rasande bestar flyga rundt omkring, skällande och skrämmande barn och kvinnfolk och irriterande både gående och åkande. Vore det människor, komme de i kollision med strafflagens värsta kapitel och finge sota med både böter, fängelse och straffarbete. Men okynneshundar gå fria. Likaså hundägare. Hur länge?

Nu senast har en hund bitit ihjäl den enda af de vackra svarta svanarna som fanns kvar. Det är också en fin sport som brukas därute, att låta hundarne retas med svanarna. Hvarför inte slå upp anslag och förbjuda sådant vid vite? Det finns ju ett par björnar som hundarna kunna släppas in till och får reta – om de så önska.

Det är svanarnas fel, säger ni, bäste hundägare. Ja, det är förfärligt, i sanning, att dessa otäcka svanar inte skola låta de små söta vovvarne få simma i fred och leka sig »rena» i den damm som ju är faktiskt afsedd för hundarna!

Ifall de skönhetsälskande estetiska svanarna inte tåla hundlif i ett vackert landskap så få de skylla sig själfva och försvinna. D.v.s. bli hundbitna, sjunga sin svanesång och dö.” (Ur: Göteborgs Morgonpost 10 maj 1904)

Bilden i sidhuvudet visar Lipinzkis hundar på promenad d. 16 April 1914. Hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta.