”Göteborg är väl knappast någonsin vackrare än i sin fraicha försommardräkt. Äfven den som eljest icke tro mycket på vår stads skönhetsrang måste då stanna i beundran inför den prakt planteringarna i alla färgskiftningar blommande växtlighet utvecklar och med välbehag låta sitt öga smekas af det betagande färgspel, solen åstadkommer i de lummiga löfhvalfven, och af den inbjudande skuggan som utbreder sig under dessa. Men det är för egendomligt. Just då känner den äkta göteborgaren den största längtan till hafsbrisarnes sälta eller skogarnes trollmakt. Och söker också förvärkliga sin längtans tankar.

Vid det här laget kan nog en del ’flyttfåglar’ se tillbaka på utflyttningsbesvärligheterna som ett nyss öfvervunnet ondt. Den allmänna mobliseringen för sommarmånadernas landtlif har dock först på de senaste dagarne tagit vid. Flyttlass efter flyttlass på gatorna skvallra nu om att staden kännes mången för trång och att skärgården och stationerna uppåt järnvägslinierna börja befolkas af sommargästernas stora skara.

I år kom ju våren ovanligt sent och i allmänhet gjorde sig därför göteborgare ej någon brådska med att bestämma sig för hvar de skulle slå ned sina bopålar. Nya faktorer i sammarnöjeskalkylen ha ock i år kommit till, som gjort folk ännu mera odeciderade. Säröbanan, som redan i fjol öfvade inflytande på fördelningen af badgästströmmen, är nu i full drift och, erbjuder en snabb förbindelse med staden och vackra tillflyktsorter med skog och haf ej allt för vidt åtskilda, förleder den mången att afsvärja sina gamla sommarbostadsgudar. Vidare spelar naturligtvis den afsevärda nedsättningen i biljettpriset, som Ångslupsbolaget i sin täflan med ’Styrsö I’ gjort för alla turer på hela Södra skärgården, en viss ekonomisk roll, när det gäller att bestämma sig för lämplig plats för sommarbostaden. Rivaliteten mellan Norra och Södra skärgården har härigenom fått ny näring, o. det skulle i första ögonkastet tyckas som om favören nu lutade åt den sistnämnda. Slutligen har under de senaste åren framträdt en alltmer markerad uppfattning hos mången att skärgårdsluften skulle vara allt för stark för dem, som vilja utnyttja sommardagarna att restaurera sina i storstadslifvets jäktan uttröttade nerver.

För visso har Säröbanan tagit en rätt stor kontingent från skärgårdens mera bofasta sommargäster. Vid Särö som ock vid flera af stationerna närmare staden är det uthyrdt så godt som öfverallt och bondgårdarne i dessa trakter få nu liksom en gång i tiden fiskarstugorna i skärgården anpassas efter de nya förhållanden som inträdt. Många af de öfriga stadsbor, för hvilka skären alltjämt förblifva den käraste tillflyktsorten under sommaren, tveka ännu mellan Norra och Södra skärgården. Visserligen locka, som sagdt, de billiga resorna ut och in till den senare. Men utom det att de båda förgreningarne af vår vidsträckta skärgård ha något skiftande prägel, som gör att mången trots allt föredrager den anspråkslösare Norra skärgården, har öbefolkningen på Styrsö och närliggande öar naturligtvis begagnat tillfället att på sitt sätt spekulera à la baisse och – höjt priset på hyrorna. Mer än en har därför frågat sig huruvida det icke när allt kommer omkring rent af ställer sig billigare att bo i Norra skärgården i all synnerhet om man skaffar sig kupongbiljetter.

Men det ges ju så många personer som fått smak för en viss ö och därför ständigt söka sig dit. Å den lilla täcka badorten Köpstadsö med sin rätt fasta sommargäststam ha sålunda de flästa disponibla sommarlägenheterna för länge sedan upptagits. Af de öfriga mera besökta platserna på denna led har Långedrag gifvetvis i år haft lätt att få uthyrdt på grund af de täta kommunikationerna och närbelägenheten till staden Såväl Styrsö som på Brännö lär det ännu vara godt om rum, hvilket ju visar att de låga biljettpriserna ej haft så afgörande betydelse vid efterfroskandet af sommarnöje.

Linien Billdal–Kivik–Skörvalla har i år torkat in, sedan Säröbanan återupptagit resandetrafiken åt detta håll.

Uthyrningarna i Norra skärgården äro nu liksom föregående år talrika, om äfven här en sen säsong gjort sig märkbar. På Öckerö äro, i synnerhet på öns norra del, sommarbostäderna i allmänhet uthyrda. Lägenhterna på Öckerö Bratt bruka ju ockå gå åt snart nog på grund af den korta vägen till ångbåtsbron. Björkö har över ett femtiotal lägenheter redan uthyrda. På de mindre öarne, Grötö, Hälsö och Kalfsund, umgås man ock med tämligen goda utsikter att få talrika sommargäster i år.

Vi nämnde nyss att allt flera göteborgare finna den milda skogsluften behagligare än de skarpa vindar, som stryka fram öfver de kala skären. Och i stadens grannskap uppåt järnvägslinierna är det som bekant ej någon brist på leend, idylliska platser, där djupa skogar spegla sig i täcka insjöar. Och någon brist på tillfälliga sommarhem, särskildt vid stationerna på Stambanan och Boråsbanan, kan ej häller vara tal om – fast det likväl kan ställa sig svårt nog att finna bassande sommarbostad. Och det råder alltjämt en rätt liflig byggnadsvärksamhet här i dessa trakter. De många beundrarne af de vackra naturscenerier, hvarpå ögat här hvilar, veta nämligaen att i god tid före sommarens inbrott försäkra sig om sommarlägenhet. Det kan ocks som totalomdöme sägas att det nu är uthyrdt öfver allt vid de olika stationerna. Partilled har som kändt förvandlats till fullständig villastad, där den ena nybyggnaden efter den andra fortfarande reser sig och har ej utan fog benämnts Göteborgs ’Djursholm’. Utom denna stå alltjämt Lerum, Jonsered och Alingsås vid Stambanan samt Landvetter vid Boråsbanan särskildt i hög kurs. Äfven vid flera af de öfriga, täckt belägna stationerna i Göteborgs närhet synas sommarkolonierna i år vara stadda i tillväxt.” (Ur: Göteborgs-Posten 9 juni 1904)

Bilden i sidhuvudet visar stationen i Landvetter, hämtad från Digitalt museum.