Under våren 1904 hade Göteborgs-Posten nästan dagligen rubriken ovan och inlägg publicerades från både politiker och allmänhet kring olika aspekter av Slottsskogen. Mycket handlade om huruvida öl och sprit skulle få säljas, men det fanns även de, som i dagen inlägg, av direktör Olof Möller, Lorensberg som skrev om själva parken.

”Herr Redaktör!

Ni har begärt få veta min mening angående vissa uppgifna åtgärder för främjande af Slottsskogens trefnad.

Jag ber då att få yttra mig något om de tillämnade zoologiska anordningarna.

Visserligen finnas i de flästa större städer i utlandet särskilda för allmänt beskådande tillgängliga djurgårdar, men detta hindrar mig alldeles icke uttrycka den åsikten, att dylika inspärrningar mången gång äro ett veritabelt människan ovärdigt djurplågeri. Min erfarenhet har lärt mig, att stor varsamhet bör iakttagas i fråga om djurs inspärrning. En del djur trifvas rätt bra i fångenskap, en del däremot tvina bort och dö. Exempelvis äro sälar, rådjur, de flästa rofdjur samt simfåglar att hänföra till martyrerna  för människors lystnad att tillgodose sin nyfikenhet eller – må så vara – deras värkliga intresse för naturen. Nej, hällre än att plåga sådana djur, som ej kunna trifvas annat än i vildt tillstånd, kan man framställa dem uppstoppade eller afbildade. Man skulle kunna inträtta ett biologiskt museum i Slottsskogen. Men framförallt: stor varsamhet vid eventuell tillökning i det inspärrade djurförrådet därute! Det gifves ju exempel på – jag ser det dagligen i min närhet – att äfven exotiska djur kunna i vårt klimat trifvas och tillväxa, men mångfaldiga omständigheter utöfva härvid inflytande, och urvalet är synnerligen svårt att göra.

Ett allmänt fel och som i Slottsskogen, till förljd af besökandes malplacerade välvilja, är så att säga permanent, är vanan att gifva djuren för mycken och olämplig föda. Följderna kunna visa sig i djurens onaturliga fetma och snart inträffade död.

Restaurantfråga har ju på sätt och vis redan afgjorts af stadsfullmäktige. Ingeniör Attebergs förslag hade enligt min mening bort vinna bifall, men då så ej skedde, kunna mycket väl nuvarande anordningar med vissa af omständigheterna betingade modifikationer bibehållas. En konkurrent torde emellertid i form af en smörgåsbuffet icke vara ur vägen.

Olof Möller.” (Ur: Göteborgs-Posten 5 juli 1904)

Bilden i sidhuvudet visar en hjort i Slottsskogen d. 4 Okt 1913. Hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta.