”De, som under de senaste veckorna gjort besök i skärgården, ha säkerligen under ångbåtsturen lagt märke till en liten nyuppförd byggnad, som reser sig på en öppen plan ungefär midt emellan de båda gamla röda kruthusen i närheten af Rya nabbe. Den ser treflig ut med sina rödmålade väggar och hvita knutar, med sin flaggstång och sin bakgrund af de lummiga träden i Rya skog.

Platsen, där den lilla byggnaden är belägen, tillhör det område i Fågelro, som af Sällskapet för friluftslekar arrenderats för att användas som mål för de barnutlykter, hvilka företagas tre gånger i veckan under större delen af sommarferierna. Och byggnaden själf är ett skyddshus, som uppförts för att tjäna som tillflykt vid oväder, som ’matsal’ samt till förvaring af lektyg m.m. Från och med i går vajar under hvarje utflykt den blågula flaggan från flaggstången på byggnadens gårdsplan.

Sedan de bar, som i går voro i tur att medfölja – de voro omkring 250 från femte skoldistriktet samt den talrikt samlade ’stamtruppen’, såsom namnet är å ett sextiotal barn från första och fjärde distrikten, hvilka få vara med om alla utflykterna – anländt till platse, ställde de upp sig midt för skyddshuset. Och nu skedde flagginvigningen.

Först sjöngo barnen den i våra folkskolor gärna sjungna flaggsången: ’Den ed, jag svurit fanan etc.’, hvarpå läroverksadjunkten J.W. Åkermark, den ene af utflyktens båda anordnare, höll tal till barnen, påminnande dem först om tillkomsten af Fågelroparken, hurusom man velat plantera den till en tillflyktsort för småfåglarna, och därpå skildrade, huru man i denna idylliska plats äfven velat bereda barnen en utflykt undan stadens damm och hetta under sommaren. Efter några ord om fosterlandet och dess symbol, flaggan, bjöd han flaggan hissas, och under det barnen afsjöngo sången: ’Upp med fanan’, flög flagga i topp. Så utbringades ett fyrfaldigt lefve för flaggan, hvarefter ’Du gamla, du friska’ afsjöngs. Därmed var den enkla men anslående högtidligheten slut.

Barnen spridde sig nu dels å Fågelroområdet, dels i Rya skog för att öfva lekar, hvila ut i gröngräset eller höra en saga berättas. Snart blåstes till skaffning, och barnen fingo då taga för sig af det, som stod uppdukat å långbordet i skyddshuset. Där fanns smörgåsar och mjölk i långa banor. Under barnens sex timmar långa vistelse å utflyktsplatsen bjuder man dem tvänne gånger på sådan förtäring, som synes ha en strykande åtgång.

Under utflykterna stå barnen under tillsyn och ledning af två lärare och två lärarinnor, hvarjämte ett antal af 10 ordningsgossar och lika många flickor ha hvardera den närmast uppsikten öfver ett lika antal barn, försedt med en för ändamålet utlämnad knapp, och dessa knappar ha olika färg för de olika grupperna. Hvarje ordningsmans knapp är af samma färg som barnens i hans grupp, men är betydligt större.

Skyddshuset, som lyckligt nog för utflyktsbarnen ännu icke behöft användas som ’skydds’hus mot oväder, är stort nog att rymma ett trehundratal barn. Det är byggdt med en långsida och tvänne framskjutande flyglar samt utan väggar åt gårdssidan. I ena flygeln finns ett ’kök’ samt förvaringsrum för lektyg.

Sällskapet för friluftslekar, som har all heder af sina anordningar för utflykterna, har rönt uppmuntran i denna värksamhet genom frikostiga gåfvor från flera handelsfirmor och enskilda personer. Så är skyddshuset till största delen bekostadt genom medel, som för ändamålet skänkts, flaggan är en gåfva af hrr Axel Gillblad & Co., och redan förut har nämnts hurusom firmorna Pellerin och Direkt samt Göteborgs ångbageri visat sin frikostighet mot sällskapet.” (Ur: Göteborgs-Posten 22 juli 1904)

Bilden i sidhuvudet visar Feriebarnen på Fågelro leka ”Viljen I veta och viljen I förstå”. Hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta.