”Till Slottsskogsstyrelsen har under senaste tiden ingått ansökan från en del offentliga föreningar om att få i Slottsskogen anordna fester och allmänna möten.

Styrelsen har emellertid afslagit hvarje dylik hemställan med den motiveringen, att ’parken är så anordnad, att den icke erbjuder lämpliga platser för större allmänna möten utan att dess anläggningar utsättas för allvarsam skada genom den utomstående publik, som vid sådana tillfällen brukar tillströmma’.

Den månhet för parkens vård och skyddande, som här röjer sig, är ju värd allt erkännande. Men på samma gång kan det likväl ifrågasättas, om den icke tager något miste om medlen.

Slottsskogen är en offentlig park, som af styrelsen förvaltas för stadsinvånarnes räkning. Då den sålunda icke är styrelsens privata lilla trädgård, bör i största möjliga mån hänsyn tagas till allmänhetens berättigade önskningar. Och det torde väl vara få folkparker i in- eller utlandet, som icke få begagnas för en föreningsfest eller ett allmänt möte. Öfverallt utomlands anser man detta rent af vara en del af dylika parkers uppgift.

Svårt är också att se, huru det skulle kunna vara annat. Just för att draga folket ut från staden, ut i den friska luften, till grönska och sol, är ju parken gjord. Och om nu en dylik utflykt ser i organiserad form, eller om den förknippas med ett föredrag eller dylikt, så torde det väl icke böra lägga hinder i vägen – snarare tvärt om.

Styrelsens skäl för afslag synes värkligen litet sökt. Motiveringen innehöll ett erkännande, att plats för dylika allmänna möten skulle kunna beredas. Men det skulle vara ’den utomstående publik, som vid dylika tillfällen plägar tillströmma’ som skulle skada anläggningen. Detta afhjälpes, tro vi, genom ordentlig bevakning – eller kanske likaväl genom mera förtroende för allmänhten.

Vi ha i vårt land en olycklig benägenhet att reglementera och göra förbud. Aldrig våga vi lita på medborgarnes goda och sunda förstånd och deras ansvarighetskänsla. I Amerika till exempel står hvarje offentlig park under allmänhetens eget skydd, där lär sig individen att uppskatta förmånen af att så att säga vara meddelaktig i en sådan vederkvickande oas, och han känner det som en plikt att befria den åvärkan som han kan bli vittne till.

Men en dylik uppfostran af folkandan åstadkommes ej genom allehanda förbud på mer eller mindre krystade grunder.

Som ett sådant nödgas vi beteckna styrelsens beslut med anledning af en del föreningars anhållan. Hvad styrelsen säger om brist på lämpliga platser vederlägger sig själf genom det endkla faktum, att redan på 1870-talet, då parken var vida mindre, stora skyttefester höllos i det fria i Slottsskogen utan att det klagades öfver några olägenheter hvarken från den deltagande eller den ’utomstående’ publiken.” (Ur: Göteborgstidningen 6 augusti 1904)

Bilden i sidhuvudet visar skolbarn i Slottsskogen som firar Svenska flaggans dag, 6 Juni 1913. Hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta.