”För första gången under denna säsong möttes i går stadens, om icke landets, båda bästa fotbollslag till täflan å Idrottsplatsen härstädes, Göteborgs Idrottsförbunds och Örgryte Idrottsällskaps lag. Det var ej alldeles frivilligt de gingo till kamp; täflingen var påbjuden af Riksförbundets fotbollsutskott, som en inledande match till striden om svenska mästerskapet.

Det var svårt att förutsäga hvilket lag som skulle vinna.

Örgrytarne voro alldeles ovana vid planen, hvilken förbundets gossar voro hemma på och deras kapten, den durchdrifne och förfarne hr Hammarbäck, var hindrad att deltaga, så de voro ej alldeles kompletta med sitt I-lag. Som domare fungerade hr Herman Juhlin, Stockholm.

Täflingen var från början till slut ytterligt intressant. Örgrytarne voro för det mästa de anfallande, och hade också ett betydligt större antal hörnsparkar än Idrottsförbundets lag, som ock hade betydligt mera utsparkar från mål. De förstnämnda spelade första 20 minuterna med blott 10 man.

Första goalen vanns af Idrottsförbundet. Det var trångt om utrymmet vid Ö.I.S’s mål när bollen gick in. Hur det gick till var ej godt att iakttaga på långt håll. Bollen kom lugnt och sakta rullande från en af G.I.-fare, som stodo alldeles vid ena goalstsången.

Spelet blef hett efter denna goal. Upprepade gånger var Idrottsförbundets mål hotat, men räddades. Örgrytarnes Erik Bergström sätter, ehuru han spelar back, två hårda skott en suit mot G.I.F.-målet hvaraf det ena till dettas räddning går mot tvärplankan och det andra går omedelbart brevid goalen. Vid målombytet har G.I.F. 1 goal mot 0. Under andra halfleken spelade Örgryte så godt som enbart anfallsspel. Kort efter halflekens början centras bollen från Örgrytes högersida till centralhalfbacken, som hårdt och kraftigt sparkar i nät. Härefter följde de tre öfriga goals slag i slag. Idrottsförbundets centerforward är nästan obrukbar under sista halfleken, då han sparkats ganska illa. Deras centerhalfback, hr Rydberg, spelar under hela tiden energiskt och dugligt.

Båda lagens samspel var ypperligt. Förbundets gossar tycktes ibland ej så klartänkta, som dem anstår; det är ovillkorligen ett taktiskt fel, att två af samma lag, utan att vara vidare prässade af motspelare, kolliderar så kraftigt att båda två stå på hufvudet, som i går skedde med två af G.I.F:s spelare.

Öfverlägsenheten hos vinnarne var att söka i rappheten, snabbheten och den individuella färdigheten, hvari de stodo betydligt öfver.

Idrottsförbundets lag spelade väl så kraftigt, men syntes ej så rutineradt som Ö.I.S.-laget.

Då domarens pipa förkunnade att speltiden var tilländagången bröt ett stormande jubel löst, som lika mycket var ägnat åt båda lagens goda spel som ett erkännande åt endast de segrande, ehuru man tydligen under kampen kunde på publikens hållning förstå, att Örgrytegossarna nu som alltid voro favoriterna.

Sedan båda lagen höjdt ett lefve för hvarandra troppade man af. Det föreföll som om de segrande hurrade först, hvilket ju är mot hvad som är god sed och brukas.

E.S.” (Ur: Göteborgs-Posten 11 augusti 1904)

Bilden i sidhuvudet visar en fotboll från ca år 1900, hämtad från Digitalt museum.