”Inför rådhusrätten förekom i lördags åter det af oss förut refererade målet rörande hmfridsbrott och våld, som hustrun Emma Kristina Andersson anser att poliskonstaplarne Karl Sköld och J. Lundgren gjort sig skyldiga till.

Konstaplarne skulle enligt stämningen ha inne i en lägenhet i n:o 14 Södra Liden ha användt käpp och battong som tillhygge, efter att ha inträngt dit kl. 9,20 på aftonen.

Hustru A:s man var nu närvarande och biträdde hustruns talan.

Ett å kärandesidan inkallat vittne hade ingenting annat att upplysa i saken, än att han kallats till platsen af ett oväsen och sett hustru Andersson komma blodig nedför trappan.

Detektivkonstapeln Lotsfelt berättade, att han på kallelse af poliskonstapeln Lundgren följt med in i ifrågavarande lägenhet och sett att ett par innevarande personer rusat mot Lundgren samt hotat konstaplarne med stryk. Det var mörkt i lägenheten,, och vittnet kunde icke iakttaga detaljerna samt visste ej om slag värkligen å ömse sidor utdelats. Han hade hört en flicka utropa: »Di slår mamma! » Sköld och Lundgren hade sagt, att en af de anfallande förut ropat på knif.

Handl. Svedberg hade någon timma före uppträdet inne i lägenheten sett 5 ynglingar, hvaribland Erik Andersson, som sedan skulle blifvit slagen af konstoplarne, gå upp för Södra liden under skrål. De hade därunder yttrat sig brutalt till konstaplarne Sköld och Blomqvist.

Poliskonstapeln Blomqvist vittnade, att vid det sistnämnda tillfälle bland bråkmakarne befunno sig Ernst Kihlberg och Gustaf Jacobsson, som förra gången vittnade på kärandesidan. De hade varit berusade och Jacobsson hade antecknats för oljud.

Svarandeombudet kommisarie Norrby ville på grund häraf bestrida värkan af Kihlbergs och Jacobssons vittnesmål.

Utslag afkunnas den 24 d:s.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 5 september 1904)

Bilden i sidhuvudet visar Södra Liden mot söder, hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta.