”Kommendör Mac Aloan ledde et talrikt besökt möte i går afton å ’Tabernaklet’. Med major Schelin som tolk talade han öfver den skriftlärdes fråga: ’Och hvilken är då min nästa?’

Sedan kommendören och flera af slumvärksamhetens ledande officerare uttalat sin glädje öfver den frikostighet hvarigenom Göteborgs invånare möjliggjort öppnandet af det nu invigda räddningshemmet för fallna kvinnor i Göteborg och uttalat förhoppningen om att hemmet fortfarande skulle få glädja sig åt allmänhetens bistånd presenterade missionären stabskaptenen Christo Charan, en svensk som i många år vistats i Indien, för publiken ett tiotal hinduer, indiska officerare, som efter att ha besökt frälsningsarméns internationella kongress i London nu företaga en resa genom Sverige. Efter afsjungande af en sång på hinduiska framträdde de en efter annan i sina pittoreska hemlandsdräkter och talade på sitt modersmål, tolkade af stabskapten Charan. Adjutanat Niana Vadina (Guds visdom), tolkad till engelska af stabskapten Tamel och till svenska af major Schelin, talade om frälsningsarméns storartade framgångar i Indien och adjutant Charan (Månsken) med stabskapten Charan som tolk berättade om frälsningsarméns första uppträdande i hans hemland. En liten hindugosse skildrade huru han under det senaste förfärliga hungeråret i Indien endast af en tillfällighet påträffades af frälsningsofficerare, utsvulten och mager som ett skelett, sedan hans föräldrar och syskon dött af svält.

Tre unga kvinnliga hinduofficerare sjöngo så en sång på hinduiska och sedan densamma under stormande applåder på svenska.

Efter mötets afslutande togos de långväga främlingarne i närmare skärskådande af den intresserade publiken.” (Ur: Göteborgs-Posten 27 september 1904)

Bilden i sidhuvudet visar Tabernaklet, omkring år 1935, hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta.