”En insändare ’N.f.’ har i G.P. den 1 november fått införda några beaktansvärda påpekningar rörande denna trafik, och ehuru vederbörande en gång sagt, att spårvägstrafiken skötes bäst allmänhetens inblandning förutan, så bedes att med redaktionens kända tillmötesgående få framhålla något, som ’N.f.’ synes ha glömt, nämligen att man icke alltid har full nytta af ett årskort, i det man ej under alla förhållanden har användning för detsamma. Såväl själfva kortet som den röda brickan ’Fullsatt’ visar tydligt att man ofta står ganska ohjälpt med sitt årskort på fickan. Känd sak är, att en del personer aldrig åka utom i rägnväder, och då blir vagnarna ofta fullsatta. Det heter då: ’Vänta till nästa vagn’, men då händer, att nästa och åter nästa vagn äro fullsatta. Skall man då med tåg eller båt, så äro minuterna dyra. Skall jag taga en droska, eller skall jag luffa efter spårvagnarne, bli genomvåt och försumma min tid? Ingen säger något om att allmänheten vill åka när det bäst passar, och den som först kommer till kvarnen, får först malet, men hvad vi härmed vilja ha sagdt, det är: Under dylika kända förhållanden öbr det vara nog med 50 kronor för ett årskort till våra spårvagnar.” (Ur: Göteborgs-Posten 3 november 1904)

Bilden i sidhuvudet visar en spårvagn vid Kungportsplatsen 1903, hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta.