”Öfver de gångna juldagarna har hvilat den charme, som endast friskt och soligt vinterväder kan meddela åt den stora helgen. Vintersol och frostigt väder äro ytterligare betingelser, som man gärna önskar se framträda under midvintershelg; utan dem skulle ju så mycket af det som erinringen och sinnesstämningen knyter till juletid förflyktigas. Och så till vida ha helgdagarne uppfyllt allan rättfärdighet. Det omslag från disig, tung höstluft till klart vinterväder, som redan på julaftonen inträdde och som i ellofte timman satte riktig fart i julmarknaden – hvars resultat härigenom betydligt förbättrades –, följdes under juldagen och annandagen af ett frostigt solskensväder, som nog gladde alla, trots den något bistra nordanvind, som rådde. I den yttre julstämningen saknades blott vinterns vackra snötäcke. De sparsamma snöflingor, som i går middag följde, en kort stund, förmådde icke hölja marken i hvit snöskrud.

På sedvanligt sätt har julen högtidlighållits i våra allmänna inrättningar och kyrkor. Särskildt juldagen var tillströmningen till kyrkorna nästan lifligare än vid föregående helger.

Den fridens tid, kyrkklockorna ringt in, afspeglade sig under juldagen i gatornas folktomhet. Mot dess ödslighet framstod så mycket bjärtare efter mörkrets inbrott de öfverallt upplysta våningarna.

Under annandagen byttes den tysta helgdagshvilan i ett lifligt och rörligt folklif på stadens promenader och på kvällen fylldes till sista plats, teatrarna och nöjeslokalerna, som då åter öppnade sina portar i helgens sista timmar.” (Ur: Göteborgs-Posten 27 december 1904)

I sidhuvudet visas Bernhard Mobergs familj samlad framför julgranen 1901. Bilden är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta.