”Vid stadsfullmäktiges sammanträde i går afton förelåg det af oss förut omnämnda nya utlåtandet af gatu- och vägförvaltningen angående förslag om upplåtelse af plats för en byst af S.A. Hedlund. Redan innan ärendet föredragits hade hr Lithander begärt att få yttra sig i saken.

Han yrkade att ärendet måtte läggas till handlingarna och dess afgörande uppskjutas för en lång framtid. Tal. Ansåg sig kunna lämna sitt varma erkännande åt S.A. Hedlunds stora insatser på skilda områden, hans lifliga intresse för Göteborgs utveckling, hans älskvärda personlighet och angenäma umgängessätt, men oafsedt detta funne han och andra med honom att ett bifall till hans framställning vore den lyckligaste lösningen. Det syntes honom lämpligt att statyfrågan lämnades oafgjord, så länge Hedlunds närmaste samt hans många personliga vänner, meningsvänner såväl som meningsmotståndare, lefva. Det kunde nämligen annars uppstå en diskussion, som kunde bli mycket sårande för dem. Det kan också bli svårt för den som kände den man, hvars namn man vill ära, att uttala sig på ett delikat sätt i en dylik fråga. Det vore ju icke så länge sedan frågan var uppe hos stadsfullmäktige och då uppstod ju en strid af allra hetsigaste och pinsammaste art.

För öfrigt vore det olämpligt att resa en minnesstod öfver en man sådan som hr Hedlund innan dagsopinionen lagt sig. Man borde invänta historiens dom.

En annan sak vore, om det väckts förslag att resa bysten t.ex. på museigården eller annat enskildt område; då hade ingen protest behöft förekomma. Men nu är det ju meningen att framprässa ett offentligt äreminne, och då kunna gensagorna icke utebli.

Härtill komme en annan sak. En af stadens tidningar – Handelstidningen – står som bekant den bortgångne mycket nära. Nu vet man att den tidningen icke skyr att förfölja en och hvar, som icke delar dess meningar. Själf hade talaren mångårig erfarenhet däraf. Det vore icke uteslutet, att den genom sitt ogenerade sätt att i detta hänseende lyckats tysta mången stämma, som ville uttala sig, men ej vågade.

Under sådana förhållanden ansåg tal. att frågan borde af grannlagenhetsskäl uppskjutas. Skulle den afgöras skulle han reservera sig, huru påkostnade det än vore.

Hr K.G. Karlsson hade ej tänkt att yttra sig i frågan, men han fann den föregående talarens anfall mot en härvarande tidning till den grad ogrannlaga, att han måste protestera. Och han ville dessutom säga att de tidningar, som stode hr Lithander nära, ej behandlade sina motståndare på ett bättre sätt än den anfallna tidningen, något som han trodde att lite hvar af de närvarande kunde vitsorda. Yrkade bordläggning.

Hr Melin ansåg sig också böra yttra några ord i frågans nuvarande stadium. Ehuru tal. varit personlig vän till hr Hedlund och i mycket delat hans åsikter ansåg han att fullmäktige icke borde bifalla det föreliggande förslaget. Han fann det icke lämpligt att man gåfve ett prejudikat, enligt hvilket man kunde på våra offentliga platser resa byster af ifrågavarande slag. Hvad Kobbs äreminne beträffar vore det ej detsamma. Det skulle icke hedras med en vanlig byst. Däremot ansåg tal. att Hedlunds vänner ej skulle behöva misstycka, om bysten sattes på kyrkogården eller museigården. Man hade ju hedrat t.ex. Victor Rydbergs minne genom äreminne å griftegården.

Tal. ville hälst föreslå ärendets återremiss till komiterade för bystens resande på det att de måtte på ett lämpligare sätt använda de insamlade medlen.

Hr Drakenberg anhöll att ärendet måtte bordläggas. Han gjorde detta icke därför att han vore tveksam i själfva hufvudfrågan utan därför att han ej gjort sitt val beträffande de två föreslagna platserna. Man hade talat om att en storm tidigare uppstått angående denna statyfråga. Tal. ville karaktärisera denna som en storm i ett vattenglas.

Hr Conricus yrkade också bordläggning. På samma gång ville han emellertid med anledning af hr K.G. Karlssons vädjan till hrr stadsfullmäktige angående tidningarnas stridssätt anhålla att ej bli tagen till vittne därvidlag.

Sedan hr Lithander härpå förenat sig i hr Melins yrkande blef ärendet bordlagdt.” (Ur: Göteborgs-Posten 30 december 1904)

Bilden av bysten i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta.