”Vid 2-tiden i natt spreds ett flammande sken å himlahvalfvet och det spordes snart, att en stor vådeld härjade å Lundby.

Tre större eldhärdar kunde man urskilja. Lågorna flammade vildt, det sprakade och gnistrade utefter en väldig sträcka, och med stor hast förtärde elden de angripna byggnaderna, hvilkas tak och murar rasade med väldigt brak, medan pelare af rök och gnistor höjde sig mot den eldfärgade himlen. Det var ett hemskt men praktfullt skådespel för åskådarne på älfstränderna.

Elden hade börjat i Göteborgs nya ångslupsaktiebolags reparationsvärkstad, belägen invid Lundby mek. värkstad. Båda dessa byggnader blefvo flammande bål och nedbrunno till grunden. Det förödande elementet spred sig emellertid allt vidare. Det kastade sig öfver Bröderna Arvidssons samt Lundberg & Carlssons båtvarf, och öfver ett par boningshus och en asfaltfabrik (tillhörig hr Ivar Nilsson), hvilka alla byggnader spolierades.

Af Lundby mek. Värkstads byggnader räddades blott gjuteriet, en mindre träbyggnad. Under arbete varande maskiner etc. förstördes.

I hamnen, som sträcker sig fram till värkstaden, lågo en stor mängd fartyg samlade för tillfället. Deras master och rigg tecknade sig skarpt mot det upplysta firmamentet. Man väntade hvarje ögonblick att få se lågorna kasta sig öfver dem, så nära syntes granskapet. Ett par bogserbåtar hade mobiliserats och drogo så fort de hunno, de ångare, som lågo alldeles invid stranden, ut genom isen.

Till lycka för fartygen låg vinden åt landsidan.

Några ångmaskiner och winschar, som skulle insättas i ångare, förstördes.

Vid bröderna Arvidssons båtvarf blefvo de flerta båtarne räddade. Elden fick rik näring i ett upplag af tjära. Man sökte rulla tjärtunnorna i älfven för att få dem undan lågorna.

Å Lundby & Carlssons båtvarf uppbrändes flera båtar. Skonerten Emma från Kristinehamn fick ena sidan ramponerad.

Åtskilliga utefter älfven uppdragna båtar och jakter blefvo äfven eldens rof.

Uppe på berget stodo två mindre boningshus, i hvilka elden fattade och som icke kunde bergas. Flera familjer blefvo härigenom husvilla. Hela Slottsbergskomplexet hotade ett slag att stryka med. Öfverallt såg man förskrämda människor släpa på husgeråd och möbler, som de sökte bringa i säkerhet.

Vis asfaltsfabriekn värktes all där befintlig asfalt i sjön, då elden närmade sig, men fabriken stod som nämts ej att rädda.

Omkring 150 arbetare bli genom branden sysslolösa, däribland ett 80-tal från Lundby mek. värkstad.

De sista morgontimmarnas släckningsarbete försvårades i hög grad däraf, att vinden kastade om från väst till syd, samtidigt friskade i rätt betydligt. Dispositionerna för släckningen måste därför i en hast ändras. Det var nära att ett par förut hotade men då räddade byggnader fått stryka med.

Resultatet af släckningsarbetet måste betraktas som utomordentligt godt, tack vare den kraftiga hjälp, som Lundby brandkår erhöll från de därute liggande etablissementens släckningsredskap.

Till angrepp mot det härjande elementet förde Lundby brankår, som var först på platsen under ledning af kommissarie Hilliard, en ångspruta och en tolfmans spruta, Strömma & Larssons snickerifabriks utmärkta ångspruta, som lämnade en synnerligt värdefull hjälp, kom strax till; en handspruta och en ångspruta anlände från Lindholmens mek. värkstad samt handspruta från staden.

Ingen människa skadades vid branden, så vidt man vet.

Den förhärjande eldsvådan hade uppkommit därigenom, att et par pojkar, som befunno sig i ångslupsbolagets reparationsvärkstads vaktrum, i den stränga kylan eldat starkt och rödglödgat en kamin, hvarigenom i närheten liggande spånor antändes. Pojkarna hunno med knapp nöd rädda sig undan lågorna.

Vid besök å brandplatsen i dag kunde man se huru häftigt elden rasat i de gamla brädskjul, hvaraf värkstadsbyggnaderna bestodo. Där fanns af dessa s.k. byggnader knappast en brännbar träbit kvar; endast halft i vattendräkt jord och spillror begrafda bjälkar visade sina förkolnade ytor, och här och hvar står resterna af halfbrända plank och båtar, som nåtts af lågorna. Vid brobänken ligger en slättoppad skonare, »Emma» från Kristinehamn, med hela sidan förbränd, och äfven master och stående rigg äro sveda.

På de rykande tomterna ligga maskiner och axelledningar, järnplåtar och järnredskap mer eller mindre deformerade af hettan, och från bärgsbranten ofvanför blicka ett par skorstenar och nakna eldstäder såsom rester af de två boningshusen ned på förödelsens styggelse.

I båtbyggerierna blefvo en del nybyggnader förstörda. Så brändes SS Æolus nybyggnad för året, till hvilken spanten hunnit resas, och en större lotsbåt, å hvilken blott fyra randgångar felades, jämte en del mindre båtar på Lundberg & Carlssons varf, och äfven hos bröderna Arvidsson gingo några båtar förlorade, ehuru de flesta hunno sjösättas och därigenom bärgas.

I Lundby mek. värkstad förstördes bland annat ett par nya sjömaskiner; svartbrända och fördärfvade stå de tillsammans med några arbetsmaskiner på sina platser, och öfver dem ligga lämningarna af transmissioner med af hettan krökta axelledningar.

Det är ganska egendomligt att man lyckades rädda de öfriga boningshusen uppe på bärget, som allvarligt hotades. Man tillskrifver detta den lyckliga omständigheten, att vinden kastade om före en stund, och när den slutligen drog sig på sydväst, voro redan de båda angripna boninshusen nedbrunna, och därmed faran för de öfriga upphörd. Den frist, vindförändringen medförde för släckningsmanskapet, begagnades också till att bespruta de närmaste husen, så att de mot elden vända väggytorna blefvo alldeles genomdränkta af vatten.

Lundby mek. värkstad var försäkrad för c:a 90,000 kr. i Commercial Union.

Bland öfriga assuradörer är »Svea» med omkring 12,000 kr. Öfriga assuranser äro ännu okända.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 2 januari 1905)

Bilden i sidhuvudet visr en grupp snickare på Lindholmens varv ca 1906, sannolikt var några av personerna närvarande när branden härjade i området. Hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta.